Rättsfall

NJA 2004 s. 746

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2004 s. 746

BibTeX

@misc{nja-2004-s-746,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2004 s. 746}},
  year         = {2004},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Några frågor i kommersiell skadeståndsrätt1 hänvisning

Mårten Schultz · SvJT 2013 s. 1017–1031 · 1 ställe

På samma sätt har det förhållit sig med vissa allmänna skadeståndsrättsliga principer. Tag principen casus mixtus cum culpa, som utgör ett avsteg från kravet på adekvans i vissa situationer, framför allt när egendom som någon olovligen har i sin besittning skadas genom casus-händelser. I tidigare praxis hade Högsta domstolen tagit stöd i principen, tycks det i alla fall, utan att nämna den vid namn. I sin precist uttryckta form var casus mixtus cum culpa därmed framför allt ett ämne för rättsvetenskapen. Genom NJA 2004 s. 746 I och II släpptes casus mixtus-principen dock in i den praktiska juridikens värme. Det reser intressanta rättsteoretiska frågor. Hände någonting med principen genom det nya auktoritativa stödet? Är det till och med så att först genom HD:s avgörande transformerades principen från att ha varit en rättspolitisk tankegång som tilläts påverka bedömningen i bakgrunden, till en regel? Dessa spörsmål låter sig inte enkelt besvaras. Dessa typer av frågor är för förevarande uppsats dock mindre intressanta än iakttagelsen att när HD fann ett behov av att tydligt ge stöd för sitt resonemang så tog man stöd i den något ålderdomligt formulerade casus mixtus-principen. Därmed lyftes också den teoretiska behandlingen av casus mixtus-principen in i rättstillämpningen.Den skadeståndsrättsliga teorins ökade relevans · p. 4 · s. 1022

Svensk rättspraxis: Skadestånd utom kontraktsförhållanden 2004–20061 hänvisning

Bertil Bengtsson · SvJT 2007 s. 554–568 · 1 ställe

Liksom i tidigare rättsfallsöversikter (se senast SvJT 2004 s. 829 ff.) omtalas utom rättsfall från NJA vissa hovrättsdomar från perioden refererade i serien Rättsfall från hovrätterna (RH). Dessutom nämns ett par domar från miljööverdomstolen (MÖD) och ett fåtal andra hovrättsdomar från 2003, vilka återgetts i publikationen Försäkring och skadestånd, del A (RFS); de hann aldrig komma med i föregående översikt. Några senare årgångar av publikationen har inte kommit ut; den skall tydligen upphöra. — Materialet från hovrätterna är alltså mindre än i föregående översikter. 1. Förutsättningar för ansvar. 1.1. Culpaansvar m.m. Casus mixtus (även casus mixtus cum culpa) är en speciell ansvarsgrund, som innebär att den ansvarige som genom en otillåten — kriminaliserad eller kontraktsstridig, vanligen uppsåtlig — handling fått besittning till en sak sedan svarar för att saken skadats av våda. Det föreligger alltså culpa i kombination med en ren olyckshändelse. Principen innebär närmast ett avsteg från kravet på adekvat orsakssamband mellan handling och skada. Den illustreras av rättsfallen NJA 2004 s.746 I och II, som båda gällde skadeståndsskyldighet för passagerare i olovligt tillgripna bilar, sedan bilen skadats på grund av förarens vårdslöshet. I det ena fallet hade passageraren inte bara följt med två kamrater i den tillgripna bilen — det skulle inte varit tillräckligt för ansvar — utan deltagit i bilfärden och planeringen av denna; han ansågs ha haft besittning av bilen tillsammans med kamraterna. Det förelåg ett orsakssamband mellan handlandet och skadan, och även om det var diskutabelt om sambandet var adekvat ansågs passageraren ersättningsskyldig enligt casus mixtus-principen. I det andra fallet hade passageraren jämte tre kamrater olovligen gjort en tur med en bil som tillhörde fadern till en av dem, varvid bilen skadats. Han ålades skadeståndsansvar med en liknande motivering. Tydligen krävs det en viss aktiv befattning med den skadade egendomen för att ansvar skall inträda.Översikt av innehållet · p. 4 · s. 554