RÅ 2004 ref. 95 s. 498.
Hänvisas från p. 6 (s. 438)
6.I det här sammanhanget är det värt att påpeka att intensiteten i domstolskontrollen varierar med hänsyn till vilket utrymme för skönsmässiga bedömningar lagstiftaren anses ha. I EG-domstolens praxis ser man ofta att dess prövning begränsas av lagstiftarens stora utrymme för sådana. Det utrymmet avspeglas i ett krav på en uppenbar felbedömning för att en EG-rättsakt skall ogiltigförklaras. I fråga om inskränkningar av den fria rörligheten har den nationella lagstiftaren inte samma handlingsutrymme. I stället för ett uppenbarhetskrav är frågan som sagt i regel om medlemsstatens intressen kan skyddas lika effektivt genom åtgärder som är mindre restriktiva för gemenskapshandeln. På spelområdet har den nationella lagstiftaren — enligt EG-domstolen — emellertid ett tillräckligt utrymme för skönsmässiga bedömningar när det gäller att fastställa vad som krävs för att skydda konsumenterna och ordningen i samhället. (Det kan parentetiskt vara värt att notera att där EG-domstolen pratar om ”tillräckligt utrymme” heter det hos Regeringsrätten att medlemsstaterna har ”utomordentligt stor frihet” att välja medlen för att uppnå målen. Göta hovrätt talar om ett ”avsevärt” utrymme.)s. 438