de Búrca, YEL 1993 s. 114 och 146 f.; Tridimas, The General Principles of EC Law (2 u., 2006), s. 213; Snell, Goods and Services in EC Law (2002), s. 194; Marknadsdomstolen i MD 2003:5 s. 132–134.
Hänvisas från p. 3 (s. 433)
3.Det är mot den angivna bakgrunden knappast förvånande om inte alla nationella domstolar känner sig bekväma med de av EGdomstolen stipulerade bevisbördereglerna. De förefaller inte att ta sikte på särskilt konkreta faktiska händelser i den s.k. verkligheten. Vad som skall visas är t.ex. att ett undantag från den fria rörligheten är nödvändigt och att undantaget är förenligt med proportionalitetsprincipen. I praktiken blir det ofta en fråga om att väga olika intressen mot varandra. Det förhållandet ändras inte av prövningen enligt EG-domstolen skall ske på ett ”konkret sätt” med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet och inte heller av att EGdomstolen i ett fall faktiskt talar om ”faktiska omständigheter” när det gäller verkningarna av vissa nationella bestämmelser. Vidare kan det konstateras att avvägningen regelmässigt handlar om nationella bestämmelsers förenlighet med gemenskapsrätten, dvs. en jämförelse mellan rättsregler. Det ligger nära till hands att kategorisera en normkonflikt som en rättsfråga som inte kräver bevisning av fakta. EG-domstolens sätt att uttrycka sig överensstämmer alltså inte med traditionell svensk och finländsk terminologi.s. 433