NJA 1992 s. 154.
Hänvisas från p. 4 (s. 150)
4.Den grundläggande häktningsregeln innehåller ett alternativt rekvisit som tar sikte på utredningen. Häktning får ske om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns risk för att den misstänkte försvårar sakens utredning genom att undanröja bevis eller företa någon annan handling. Av lagtexten följer att förhållanden som hänför sig till förfluten tid kan utgöra bevis vid prognosbedömningen (häktningen skall bidra till att man skall kunna säkra bevisning som annars kan gå förlorad eller försämras till följd av åtgärder från den misstänktes sida). Tidigare användes uttrycket ”skäligen kan befaras” för att beteckna beviskravet vid kollusionsfara. Med ordet risk tycks regeringen ha velat uttrycka ett lägre beviskrav än det som avsågs med orden ”anledning förekommer.” Det framgår av motiven att risken för kollusion inte behöver vara påtaglig, men att den skall vara konkret. I praktiken är det svårt att göra en skillnad mellan en påtaglig och en konkret risk. Man kan ifrågasätta vilken betydelse motivuttalandet får för domstolarnas rättstillämpning i de talrika fall som rör utredningshäktning. En låg risk för utredningssabotage kan tänkas uppfylla lagens krav. Teoretiskt sätt kan man knappast uppställa ett lägre beviskrav än det som följer av riskrekvisitet såvida inte bevisbördan kastas om till nackdel för den misstänkte. Detta har skett genom presumtionsregeln i RB 24:1 st. 2 som tar sikte på fall då misstanken avser ett mycket allvarligt brott. Kollusionsfara presumeras föreligga vid dessa allvarliga brott. Regeringen har funnit att denna regel är förenlig med Europakonventionen. En liknande presumtionstanke ligger bakom HD:s bedömning av sabotagerekvisitet i ett civilprocessuellt kvarstadsmål där käranden krävt mycket höga skadeståndsbelopp av svarandena med anledning av att de begått brottsliga handlingar.s. 150