1.Regler om skadestånd finns i 14 § PRL under "Ändringar före avresan, m.m. " samt i 15 och 16 §§ PRL "under "Ändringar efter avresan, m.m." — Skadeståndsansvaret i 14 och 16 §§ är ett s.k. kontrollansvar, vilket numera är allmänt gällande i svenska lagar om köp och tjänst.s. 974
2.ARN 1999 ref. 43 (1998-6760) visar att det är svårt att komma ifrån detta ansvar. — Fallet rör en s.k. eskaderbilresa till St. Petersburg, anordnad av en bilklubb. Resenären R yrkade skadestånd av klubben, eftersom hans bil hade stulits under resans andra dag.s. 974
3.Nämnden — som fann att klubben var att betrakta som arrangör i paketreselagens mening — anförde: Det är ostridigt att R inför avresan fick besked från klubben att bilarna under resan skulle parkeras i garage eller på ett inhägnat område. Klubben hade i förväg reserverat garageplats på de hotell där övernattning var bokad. När sällskapet kom fram, var garaget dock fullt. Hotellet anvisade då en parkeringsplats som i praktiken var obevakad. Från hotellets sida borde man därför skäligen ha kunnat förvänta sig att en bilstöld skulle kunna inträffa. Klubben har inte visat att det föreligger sådana omständigheter som befriar klubben från ansvar enligt bestämmelserna i 16 § PRL. — Nämnden fann att klubben borde ersätta R med motvärdet av 11 000 US dollar för den skada denne hade åsamkats.s. 974
4.Motsatt utgång blev det i 2002-0232. I detta fall hade resenärer vid hemresa från Cypern blivit drygt 15 timmar försenade. Nämnden fann att förseningen huvudsakligen hade berott på en strejk, vilken får anses ha medfört hinder utanför arrangörens kontroll. Resenärerna hade därför inte rätt till skadestånd; däremot till ett prisavdrag.s. 974
5.I 1994-3106 fann nämnden att resenärerna hade rätt till ersättning för ideell skada. Arrangören hade i detta fall lämnat felaktiga upplysningar om avgångstid, vilket lett till att tiden på resmålet hade reducerats och flygtiderna blivit längre. — Nämnden hänvisade till uttalanden i förarbeten till konsumenttjänstlagen och till konsumentköplagen, där det ges uttryck för att ersättning bör utgå för t.ex. förlorad rekreation (prop. 1984/85:110 s. 271 f. och prop. 1989/90:89 s. 41 f.). I det aktuella fallet fann nämnden att resenärerna hade gått miste om tid på semesterorten. — (Jfr NJA 1992 s. 213, där Högsta domstolen fann att skador på bil och husvagn hade lett till förstörda semesterdagar, vilket medförde rätt till ersättning.)s. 974
6.Även i flera andra fall har nämnden funnit att ersättning bör utgå för ideell skada. Som exempel kan nämnas ovan nämnda ARN 1999 ref. 44, rörande resenären som fick en kokosnöt i huvudet. Nämnden fann här att hon hade rätt till skadestånd för "psykiskt lidande och för sveda och värk", dvs. ideellt skadestånd" med 4 000 kr. — Däremot rekommenderade nämnden ingen ersättning i 2001-1492, där resenären hade hittat en nålspets i en köttbit. Nämnden fann i detta fall — med hänvisning till SOU 1995:33 s. 61 — att de besvär som resenären haft inte var av sådan art att de kunde räknas till personskada.s. 974
7.Av stort intresse är EG-domstolens dom den 12 mars 2002 i mål C168/00. Det gäller här resenären R och hennes föräldrar, som hade köpt en paketresa till Turkiet. Ungefär åtta dagar efter hemkomsten blev R sjuk i salmonella. — R väckte hos österrikisk underrätt talan om skadestånd. Domstolen tillerkände henne ersättning för sveda och värk (Schmerzengeld). Däremot ogillades talan om ersättning för utebliven semesterglädje (entgangende Urlaubsfreude). — Underrättens dom överklagades till överrätt som hänsköt frågan till EGdomstolen. Denna domstol fann, till skillnad mot underrätten, att det finns en rätt för konsumenten att få ersättning för ideell skada orsakad av att de tjänster som ingår i en paketresa inte har utförts eller har utförts felaktigt. — Detta EG-domstolens avgörande torde stå i god överensstämmelse med redan tidigare gällande svensk rätt, som också har kommit till uttryck i ARN:s praxis.s. 975
8.Sammanfattningsvis rekommenderar nämnden skadestånd såväl för ekonomisk som för ideell skada. — Påföljden skadestånd är i nämndens praxis betydligt mindre vanlig än prisavdrag.s. 975