Det skall noteras att det i ”Borgeke” framhålls att riktlinjerna kan behöva korrigeras beroende på om den tilltalade intar ställning av huvudman eller endast medverkat i mindre mån, se Sterzel & Borgeke 2005 s. 464 f. Det har under senare år kommit en rad intressanta rättsfall på detta område, vilka delvis finns refererade i ”Borgeke”. I NJA 2005 s. 453 framhöll HD vikten av att domstolarna inte enbart fäster avseende vid mängd- och artresonemang, varvid straffet sänktes från 4 år och 6 månader till 2 år och 6 månader (se Sterzel & Borgeke 2004 s. 472 f. och 482). I NJA 2003 s. 361 bedömde TR straffvärdet för viss hantering med ett parti heroin vara 5 år (7 år enligt den lagfarne domaren som var skiljaktig). I HovR sänktes straffet till fängelse i 4 månader och i HD frikändes den tilltalade. Fallet var särpräglat, men illustrerar hur olika omständigheter (drastiskt) kan påverka straffmätningen. I NJA 2005 s. 238 konstaterade HD att straffvärdet för bro tt bestående i brukande av narkotika inte bör differentieras med hänsyn till narkotikans grad av farlighet (Se Sterzel & Borgeke 2005 s. 482 f.).
Hänvisas från p. 21 (s. 839)
21.Kanske är det därför ”Borgekes” uppgift att närmare precisera vilka övriga omständigheter som är av betydelse. Som exempel på omständigheter som bör ges betydelse kan nämnas: gärningsmannens avsikter, sättet för brottets förövande, huruvida det begåtts genom handling eller underlåtenhet, tiden för brottets förövande, koncentrationen i narkotikapreparatet, de inblandades roll och delaktighet i händelseförloppet. Enhetlighet på ett område betyder inte likformighet; lika för lika betyder inte lika för alla.s. 839