Stycket

2.Det finns en del tekniska konstigheter i skolansvarslagens utformning. Skulden ligger dock knappast på juristerna i regeringskansliet. En väsentlig orsak är just att lagen samtidigt behandlar diskrimineringsfrågor och frågor om andra kränkningar, bl.a. mobbning. Såvitt angick diskriminering måste man delvis följa EG-direktivet även i detaljfrågor där man kan sätta i fråga om regleringen är rationell. Vid propositionens utformning har man också varit tvungen att beakta synpunkter från vad man kan kalla diskrimineringsetablissemanget — fyra starkt engagerade ombudsmän med huvuduppgift att motarbeta diskriminering samt en rad inflytelserika politiker och tjänstemän i kanslihuset med samma inställning. På detta håll har man av naturliga skäl dels fäst avgörande vikt vid diskrimineringsfrågorna, dels varit ovillig att avvika från traditionella formuleringar i lagreglerna på området. Det viktigaste vid departementsbehandlingen torde ha varit att tillgodose sådana synpunkter — lagstiftningen i övrigt har fått anpassas efter dem, och de tekniska problem som detta kan medföra har man tydligen inte haft mycket tid att fundera på. Det var bråttom att genomföra direktivet. — Som framgår av det följande blev i varje fall resultatet att diskrimineringsresonemangen kommit att prägla också lagens regler om andra kränkningar på ett inte helt lyckligt sätt. Även frånsett detta har den gemensamma lagstiftningen medfört en del komplikationer. Här skall inte förbigås att ansvaret för lagens uppläggning delvis ligger på Skolansvarsutredningen (dvs. mig själv), vars betänkande lagstiftningen delvis bygger på (se SOU 2004:50). Utredningsuppdraget tillkom för att EGdirektiven mot diskriminering skulle genomföras på skolområdet; att också regler om mobbning togs in i lagförslaget berodde snarast på att utredningen ville utnyttja en formulering i regeringsuppdraget för att samtidigt försöka stärka mobbade elevers ställning efter HD:s omdiskuterade dom i NJA 2001 s. 755 (”Grumsfallet”) — detta var ju en chans att snabbt få igenom en lagstiftning i frågan. Till inställningen bidrog att det är svårt att hålla isär mobbning och annan kränkande behandling av diskrimineringsskäl från kränkningar på annan grund; det är ju inte så mycket drägligare att bli mobbad för att man är dum och ful än av etniska eller religiösa orsaker, och många gånger är det svårt att urskilja den egentliga grunden till mobbningen. Skulle man lagstifta om det ena slagets kränkningar, från skolans eller medelevers sida, så borde man också lagstifta om det andra, helst på samma vis. — Så menade alltså utredningen; men ur diskrimineringsetablissemangets synvinkel måste detta ha tett sig som ett sidospår som komplicerade lagstiftningen i onödan. Utredningen kan sägas ha underskattat betydelsen av EG-direktivens prioritering och det politiska trycket på området. Dess förslag kom också att ändras på flera ganska viktiga punkter.s. 814