Stycket

2.I NJA 2001 s. 800 ansågs svensk domsrätt föreligga p.g.a. analogisk tillämpning av 10 kap. 4 § RB, som stadgar att den, som icke äger känt hemvist inom riket, i tvist om här ingången förbindelse kan sökas där förbindelsen ingicks (s.k. kontraktsforum). I målet yrkade ett svenskt aktiebolags svenska konkursbo att tingsrätten skulle besluta om återvinning av ett mellan det svenska bolaget och ett nederländskt bolag ingånget uppdragsavtal. Det nederländska bolaget (återvinningssvaranden) gjorde jurisdiktionsinvändning och yrkade att talan skulle avvisas. Tvistens insolvensrättsliga karaktär gjorde att den mellan Sverige och Nederländerna då gällande Luganokonventionens domsrättsregler inte var tillämpliga (se konventionens artikel 1) och svensk domsrätt fick således bestämmas med tillämpning av allmänna svenska domsrättsregler, vilket i detta fall innebar en analogisk tilllämpning av den ovannämnda bestämmelsen om kontraktsforum. Det var emellertid tveksamt huruvida avtalet kunde anses ha ingåtts i Sverige eller ej. Avtalet hade upprättats i utlandet av en behörig företrädare för det nederländska bolaget, som undertecknat handlingen och personligen tagit den med sig till det svenska bolagets kontor i Stockholm. Den behörige företrädaren för det svenska bolaget befann sig dock inte där, varför handlingen kvarlämnades på dennas skrivbord. Han undertecknade sedan avtalet i Stockholm, men då hade det nederländska bolagets företrädare redan lämnat landet. Att ett avtal kommit till stånd var ostridigt, men frågan var om det nederländska bolaget vid tillämpning av 10 kap. 4 § RB kunde anses har ingått avtalet i Sverige. Tingsrätten och hovrätten besvarade denna fråga nekande, eftersom de tolkade bestämmelsen så att den krävde att den i utlandet hemmahörande svaranden eller hans ombud uppehöll sig i Sverige när förbindelsen slutgiltigt ingicks, dvs. när avtalet undertecknades av det svenska bolaget. HD var emellertid av motsatt åsikt, trots att den i likhet med underinstanserna menade att regeln om kontraktsforum skall tolkas restriktivt. Eftersom både anbudet och accepten lämnades i Sverige fick avtalet enligt HD anses ha blivit ingånget här, oavsett att anbudsgivaren vid tiden för accepten redan hunnit lämna Sverige. — Omständigheterna i målet var ganska atypiska: det normala vid distansavtal mellan parter hemmahörande i olika länder är att varje part agerar i det egna landet och att anbud och accept utväxlas genom t.ex. brev, telefon, fax eller e-mail. Det är någorlunda klart att svenskt kontraktsforum inte föreligger i dylika fall (se t.ex. NJA 1940 s. 354). Att den i målet aktuella situationen bedömdes annorlunda kan försvaras med att syftet med kontraktsforum är att möjliggöra svensk domstolsprövning när bevisning om avtalets ingående kan förmodas befinna sig här. I detta avseende är det av större betydelse att anbud och accept lämnats i Sverige än att parterna då inte samtidigt befann sig i riket. Avgörandet kommenteras närmare av Bogdan i JT 2001–02 s. 622–624.s. 629