BrB 20:1 och 14 § lagen (1994:260) om offentlig anställning. För ett sällsynt exempel se NJA 2001 s. 35. Fallet är intressant bl.a. p.g.a. att den åtalade rådmannen hävdade (utan framgång) att hennes rättigheter enligt artikel 6 hade kränkts p.g.a. den oskäligt långa tiden som hade förflutit mellan förundersökningen och åtalet.
Hänvisas från p. 23 (s. 572)
23.Det tredje rättsmedlet är skadestånd. NJA 2005 s. 462 visar sig passa väl med praxis i andra europeiska länder. Det är nämligen sällan som det finns en särskild skadeståndstalan enbart för förseningar i domstolsförhandlingar. Däremot har högsta domstolar och/eller författningsdomstolar betraktat orimliga förseningar som fel i myndighetsutövning som berättigar till skadestånd enligt allmänna principer. Det fjärde ”rättsmedlet”, vanligt i länder i Östeuropa, är disciplinära åtgärder mot en domare som har tillåtit förseningar. Detta är också möjligt i Sverige, med JO-åtal mot en domare för tjänstefel. Emellertid skulle disciplinära åtgärder inte i sig påskynda förfarandet eller ge någon ersättning till offret och Europadomstolen har klargjort att detta inte är att betrakta som ett effektivt rättsmedel.s. 572