Svensk rättspraxis4 hänvisningar
- Frågan om på vilket sätt det kan beaktas att det förekommit en kränkning av rätten till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen behandlades i NJA 2003 s. 414. I målet fann HD att gottgörelse för en sådan kränkning i grunden kan ske genom att kränkningen beaktas inom ramen för tillämpningen av 29 kap. 5 och 6 §§ och 30 kap. 4 § första stycket brottsbalken. (Se även NJA 2001 s. 35 där HD ansåg att ett konventionsbrott inte förelåg bl.a. med hänsyn till att tidsutdräkten delvis berodde på den tilltalade. Jfr här även Peter Lundkvist i JT 2001–02 s. 696 ff.) 2.3 EU-rätten Beträffande vissa regler föreligger EU-rättsliga krav på att de skall notifieras till kommissionen. Om så inte sker kan bestämmelserna inte tillämpas. I ett mål angående dobbleri alternativt brott mot lotterilagen (1994:1000), NJA 2006 s. 246, fann HD att notifiering av bestämmelser som skulle ha notifierats inte hade skett till följd varav åtalet ogillades. Också om likalydande bestämmelser i efterhand har antagits av riksdagen efter fullgjord notifieringsplikt gäller att bestämmelserna inte kan tillämpas avseende tiden dessförinnan. (Se härom bl.a. undertecknad, EU & straffrätten, 2002 s. 128 ff.)
- Se även (i nästkommande avsnitt) NJA 2008 s. 705 och NJA 2008 s. 812 angående frågan om vad som kan utgöra en otillbörlig belöning vid tillämpning av brottsbalkens bestämmelser om mutbrott och bestickning samt NJA 2009 s. 751 angående frågan om bestickning av offentlig försvarare. 4.1.16 Tjänstefel m.m. (20 kap.) I NJA 2001 s. 35 bedömdes det utgöra tjänstefel av en rådman dels att (i 12 fall) inte i tid färdigställa tidigare avkunnade brottmålsdomar, dels att tillämpa reglerna om förverkande av villkorligt medgiven frihet på ett felaktigt sätt. Vid bedömningen framhölls vad gäller den första åtalspunkten att reglerna av färdigställande av domar utgör ”en från rättssäkerhetssynpunkt viktig förfaranderegel” och vad gäller den andra ”att en korrekt tillämpning av [reglerna om förverkande av villkorligt medgiven frihet] är av sådan vikt att det endast om någon speciell omständighet kan påvisas är möjligt att bedöma gärningen som ringa (se NJA 1994 s. 304)”. I målet gjordes vidare — under hänvisning till artikel 6.1 i Europakonventionen — gällande att åtalet borde ogillas eller påföljden efterges med hänvisning till den långa tid som förflutit sedan rådmannen fick kännedom om att förundersökning inletts. HD fann emellertid att tidsutdräkten, som åtminstone delvis föranletts av omständigheter som staten inte kunde anses ansvarig för, inte var sådan att den kunde påverka utgången i målet.
- Se rörande tillämpningen av 29 kap. 5 § första stycket 7 NJA 2001 s. 35 (där tidsutdräkten inte föranledde nedsättning av straffet), NJA 2001 s. 183 och NJA 2007 s. 624 (där tidsutdräkten beaktades). (Jfr även den udda skrivningen i NJA 2003 s. 229 överst på s. 238.) I NJA 2003 s. 414 beaktades (jfr även strax ovan) vid tillämpning av 29 kap. 5 § brottsbalken att den tilltalades rätt till rättegång inom skälig tid hade kränkts.