Retroaktivitetsfrågan är inte oproblematisk. Man kan argumentera att fordran är preskriberad efter 10 år (2 § preskriptionslagen). För en diskussion angående retroaktivitet i EG-rättsliga sammanhang se T. Andersson, Cleaning the Slate or Blasting the Past? 3 Turku LJ, 2001, s. 5–26. Se även Marckx-fallet, nedan. Jag kan dock notera att detta inte är första gången retroaktivitetsfrågan har aktualiserats i de svenska domstolarna vid tillämpning av konventionen. Jfr RÅ 1997 ref. 6 som handlade om en skattemyndighets beslut att inte jämka kärandens skatt för 1985. Denne var finsk medborgare och inte medlem i Svenska kyrkan, men hade ändå tvingats betala skatt till kyrkan för det aktuella året. Europadomstolen hade i Darby v. Sweden, 23 oktober 1990, A/187, uttalat att detta var ett brott mot artikel 9. Darbys ansökan till då existerande Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter handlade om hans beskattning under åren 1979–1981. Den gjordes efter att inhemska rättsmedel var uttömda i november 1984 och togs upp till sakprövning efter en lång försening i april 1988. Den blev inte avgjord av Europadomstolen förrän oktober 1990. Frågan kan ställas om när, exakt, Sverige kan påstås ha brutit mot konventionen i fråga om kyrkoskatt. Lagen hade reformerats 1988 (föranletts av kommissionens avgörande i Darby-fallet från 1988) men detta hade inte givits retroaktiv effekt och skattemyndigheten och de lägre domstolarna ansåg att det inte fanns någon grund enligt vilken man kunde justera kärandens skatt. Regeringsrätten uttalade dock att EKMR har status som svensk lag från och med 1995. Eftersom inga övergångsbestämmelser fanns som förbjöd EKMR:s tillämpning på fall som uppkommit innan 1995 kunde den tilllämpas på det aktuella fallet. Regeringsrätten slog fast att kärandens skatt för 1985 skulle justeras i enlighet med detta.
Hänvisas från p. 2 (s. 557)
Retroaktivitetsfrågan är inte oproblematisk. Man kan argumentera att fordran är preskriberad efter 10 år (2 § preskriptionslagen). För en diskussion angående retroaktivitet i EG-rättsliga sammanhang se T. Andersson, Cleaning the Slate or Blasting the Past? 3 Turku LJ, 2001, s. 5–26. Se även Marckx-fallet, nedan. Jag kan dock notera att detta inte är första gången retroaktivitetsfrågan har aktualiserats i de svenska domstolarna vid tillämpning av konventionen. Jfr RÅ 1997 ref. 6 som handlade om en skattemyndighets beslut att inte jämka kärandens skatt för 1985. Denne var finsk medborgare och inte medlem i Svenska kyrkan, men hade ändå tvingats betala skatt till kyrkan för det aktuella året. Europadomstolen hade i Darby v. Sweden, 23 oktober 1990, A/187, uttalat att detta var ett brott mot artikel 9. Darbys ansökan till då existerande Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter handlade om hans beskattning under åren 1979–1981. Den gjordes efter att inhemska rättsmedel var uttömda i november 1984 och togs upp till sakprövning efter en lång försening i april 1988. Den blev inte avgjord av Europadomstolen förrän oktober 1990. Frågan kan ställas om när, exakt, Sverige kan påstås ha brutit mot konventionen i fråga om kyrkoskatt. Lagen hade reformerats 1988 (föranletts av kommissionens avgörande i Darby-fallet från 1988) men detta hade inte givits retroaktiv effekt och skattemyndigheten och de lägre domstolarna ansåg att det inte fanns någon grund enligt vilken man kunde justera kärandens skatt. Regeringsrätten uttalade dock att EKMR har status som svensk lag från och med 1995. Eftersom inga övergångsbestämmelser fanns som förbjöd EKMR:s tillämpning på fall som uppkommit innan 1995 kunde den tilllämpas på det aktuella fallet. Regeringsrätten slog fast att kärandens skatt för 1985 skulle justeras i enlighet med detta.s. 557