För en kommentar till fallet, se Tom Madell, Kan brister vid anordnande av barnomsorgsplats utgöra grund för fordran som kan prövas i allmän domstol? NJA 1998 s. 656 (I), FT 1999, s. 51–57.
Hänvisas från p. 1 (s. 490)
1.HD uttalade sig i mellandomen NJA 1998 s. 656 (I) kring vissa av de frågor som aktualiseras rörande ”barnomsorgens karaktär”. I det aktuella målet hade barnomsorgsplatserna i och för sig tillhandahållits, men som grund för talan om återbetalning gjorde vårdnadshavaren gällande att kommunen åsidosatt sina skyldigheter i rättsförhållandet mellan parterna bl.a. genom att äventyra barnens hälsa på grund av förekomst av mögel i lokalen. HD konstaterade att det här förelåg offentligrättsliga inslag till följd av den kommunala skyldigheten att tillhandahålla barnomsorg, och att övervakningen av kvalitetsnivån skall ske genom den statliga tillsynsverksamheten. HD fann dock att frågan i målet var om rättsförhållandet mellan parterna rymmer delar som har sådana privaträttsliga inslag att det kan anses föreligga ett ömsesidigt förpliktande avtal mellan kommunen och den som tagit en barnomsorgsplats i anspråk. Som en allmän utgångspunkt fann HD, att när föräldrar accepterar ett erbjudande av kommunen om barnomsorgsplats uppkommer en skyldighet för föräldrarna att betala avgift enligt gällande taxa mot det att kommunen tillhandahåller barnomsorgsplatsen. Vid utebliven betalning kan kommunen besluta att avstänga barnet från barnomsorgsplatsen. En sådan åtgärd ansågs, med hänvisning till RÅ 1982 2:62, vara att se som en civilrättslig åtgärd. HD fann därför att ”när en barnomsorgsplats väl tas i anspråk uppkommer ett ömsesidigt förpliktande avtalsförhållande mellan parterna”.s. 490