Jfr NJA 1996 s. 700 (konkursförvaltare hade skyldighet enligt KonkL och allmänna principer att se till att inte tredje mans egendom skulle dras in i konkursen).
Hänvisas från p. 9 (s. 480)
1.Skadeståndsreglerna i 18 kap. HB omfattar bara förhållandet mellan huvudman och syssloman, alltså här förening och organledamot. Det skulle kunna tas till intäkt för att säga att skadeståndsskyldighet inte kan uppkomma för organledamot gentemot föreningens medlemmar eller tredje man på motsvarande sätt som enligt till exempel 29 kap. 1 § ABL.s. 478
2.En annan sak är att det kan vara principiellt logiskt att i första hand rikta skadeståndstalan mot associationen — en ideell förening har emellertid ofta sämre ekonomi än sina företrädare, varför det kan finnas större chans att utfå eventuell ersättning från dessa.s. 478
3.Frågan om eventuellt skadeståndsansvar gentemot medlemmar och tredje man kan emellertid inte besvaras enbart med en hänvisning till det direkta tillämpningsområdet för 18 kap. HB. Frågan måste också belysas utifrån andra regler. Här kan det ifrågasättas vad som händer med regler i ideell förenings konstitution som (1) skyddar medlemmar eller (2) ger rättigheter åt tredje man? Ett tydligt exempel på det förstnämnda skulle kunna vara om styrelsen vid sitt beslutsfattande överträder den associationsrättsliga likhetsprincipen, med påföljden att en medlem åsamkas ekonomisk skada. Ett exempel på det andra typfallet är om föreningen har till ändamål att ekonomiskt främja tredje man, till exempel i form av en ideell förening som samlar in pengar till något behjärtansvärt ändamål.s. 478
4.(1) En förenings medlemmar står, som redan konstaterats, i ett avtalsförhållande till föreningen. Det finns alltså redan från början en form av rättslig relation. Det är däremot inte säkert att denna relation skall anses innehålla särskilda skadeståndssanktioner som kan tillgripas vid skada. Av avtalsrelationen följer emellertid oftast att medlemmarna i en förening har vissa rättigheter, främst förvaltningsrättigheter såsom att få utöva rösträtt vid föreningsmöte. Det är inte enbart de uttryckliga medlemsrättigheter som följer av stadgarna som gäller för medlemmarna, snarare skall de rättigheter som följer av föreningens konstitution i termens vidare mening anses innefattade. Det råder också enighet i doktrinen — som i och för sig inte är omfattande — att vissa allmänna associationsrättsliga principer in dubio skall anses gälla också i ideella föreningar. Det kan vara lämpligt att i diskussionen utgå från den redan nämnda likhetsprincipen.s. 479
5.Det kan alltså konstateras att det föreligger en form av avtalsrelation och att det till följd av denna föreligger en handlingsplikt till likabehandling eller en plikt att undvika olikabehandling. Om det föreligger en sådan plikt är det rimligt att det tillåts att brott mot plikten som leder till skada kan påtalas. Det finns flera möjliga argumentationslinjer för att pålägga en försumlig organledamot sådant ansvar.s. 479
6.Om avtal innehåller skadeståndsregler — uttryckligen eller implicit — finns möjlighet att föra talan om skadestånd för ekonomisk förlust enligt de allmänna reglerna om kontraktuellt skadestånd. Som redan antytts är det tveksamt om medlemskap i ideell förening utan särskilt stadgande därom (och sådana är nog utomordentligt sällsynta) skall anses innefatta avtalat skadestånd. Därmed återstår två möjliga alternativ för den som påstår skadeståndsskyldighet, (a) att tilllämpa 18 kap. 3–4 §§ HB ex analogia, eller (b) att tillämpa SkL.s. 479
7.(a) Om ändamålet med en skyddsregel i en ideell förenings konstitution är att alla medlemmar skall behandlas lika, tycks det ändamålsenligt att överträdelser av denna skyddsnorm som leder till ekonomisk skada innebär att skadestånd skall kunna utgå. Med ett sådant skyddsändamålsresonemang tycks det alltså rimligt att utsträcka organledamots uppdrag i ideell förening till att omfatta också den aktuella skyddsnormen, därmed är det i sin tur rimligt att analogivis utsträcka tillämpningen av de till uppdraget knutna skadeståndsreglerna till överträdelser av konstitutionen som skadar enskild medlem. En komplikation i sammanhanget kan vara att det egentligen inte är det direkta skyddsändamålet med skadeståndsregeln i uppdragsförhållandet, utan skyddsändamålet med en annan skyddsregel i förening med skyddsändamålet med uppdragsskadeståndsregeln som är grund för argumentationen.s. 480
8.I praxis finns visst stöd, från andra rättsområden, för att anse uppdragstagares oaktsamhet som skadar tredje man vara skadeståndsgrundande gentemot den tredje mannen.s. 480
9.(b) Alternativt skulle SkL kunna åberopas. Tillämpning av SkL är emellertid mer komplicerad såtillvida att SkL innehåller att ersättning för ren förmögenhetsskada — vilket är vad som här är i fråga — endast skall utgå vid brott (2 kap. 2 § SkL). Skadestånd har emellertid också ansetts kunna utgå i andra fall då det föreligger en plikt för den handlande att fullgöra eller underlåta viss handling. För eventuell framgång med att åberopa SkL måste, enligt min uppfattning, visas att en plikt överträtts eller underlåtits.s. 480
10.Det bör avslutningsvis betonas att utgången av talan enligt de riktlinjer som antytts i såväl (a) som (b) får betraktas som osäker — enligt min uppfattning är emellertid båda argumentationslinjerna i och för sig möjliga.s. 480
11.(2) När det gäller ansvar gentemot tredje man på grund av en regel i föreningens konstitution är motsvarande överväganden aktuella. Även här bör emellertid frågan ställas om tredje man kan vända sig mot föreningen — och förbigå organledamöterna — med skadeståndstalan.s. 480
12.I doktrinen har fackföreningars ansvar gentemot tredje man — i det fallet arbetstagare som inte är anslutna till fackföreningen men som är anställda inom fackföreningens kollektivavtalsområde — behandlats. Fackföreningar har genom lagstiftning och rättsutveckling på området fått rollen att företräda inte bara sina medlemmar utan också mer eller mindre uttalat övriga arbetstagare. Eftersom fackföreningarna fått denna roll har det ansetts att de inte bara har ett ansvar gentemot sina medlemmar utan också gentemot övriga arbetstagare som de mer eller mindre uttalat företräder. Hemström anför att det synes… …vara ganska självklart att de, som har att acceptera en syssloman och bidra till kostnaderna för dennes verksamhet, har rätt att i princip fordra samma service som de, som själva kan utse samme syssloman. I den utsträckning, som icke-medlemmar har att bidra till kostnaderna för den verksamhet, som fackföreningarna företar på det fackliga området, synes det mig därför vara en självklar konsekvens, att de också i den utsträckning ersättningen motiverar härtill har rätt till samma service som medlemmarna. Den anförda principen tycks kunna tillämpas generellt, inte bara när det gäller fackföreningar. Om det föreligger en rätt att i vissa fall behandlas på samma sätt som medlem för icke-medlem torde det följa att icke-medlem, precis som medlem, kan påtala skada som uppkommit till följd av att en handlingsplikt inte följts.s. 481
13.Hasselbalch har diskuterat organledamöters ansvar gentemot tredje man i dansk rätt uppdelat i ansvar i kontraktuella förhållanden och i utomkontraktuella förhållanden. Ansvar torde i sådana situationer främst uppkomma vid behörighetsöverskridanden och behörighetsmissbruk. Ansvaret i kontraktuella förhållanden tycks i dansk rätt, föga förvånande, vara mycket likartat det ansvar som kan drabba en organledamot som företräder en ideell förening i svensk rätt. Däremot tycks beredvilligheten att ålägga organledamöter ansvar i utomkontraktuella förhållanden större i Danmark än i Sverige — Hasselbalch anför: Den omstændighed, at en skadeforvoldende handling er begået som led i udøvelsen af foreningsmæssige aktiviteter, synes således i regeln ikke at burde føre til, at skadevolder kan skubbe foreningen ind imellem sig og skadelidte. For skadeforvoldelse uden for kontrakt må enhver være indstellt på selv at svare. Sammanfattningsvis finns argument som kan vara tillräckliga för att påföra en organledamot i en ideell förening skadeståndsansvar gentemot medlem och tredje man. Det bör dock betonas att rättsläget är osäkert.s. 481
14.Här bör också det särskilda problem som följer om föreningens intresse och en enskild medlems eller tredje mans intresse är motstridiga beaktas. Hur skall föreningsföreträdaren i så fall agera? Beträffande fackföreningar har Hemström uttalat att det, mot bakgrund av att de får en form av ställning som ”ensamföreträdare” för sina medlemmar, torde åligga dess företrädare vissa skyldigheter att ombesörja uppdrag som i och för sig kan strida mot fackföreningens intresse om de ligger i medlemmarnas intresse. Andra ideella föreningar har nog sällan en sådan ställning som företrädare. Det är hursomhelst svårt att tänka sig att en föreningsföreträdare skall behöva göra sig ansvarig mot föreningen för att iaktta en enskild medlems eller tredje mans intresse.s. 482