Jfr NJA 1996 s. 224. Distinktionen mellan direkt och indirekt skada, liksom frågan om enskilda aktieägares möjligheter att kräva ersättning för indirekt skada, lämnas här därhän. Se angående sådana frågor NJA 1979 s. 157 och NJA 2000 s. 404 samt Dotevall, R., a.a. 1989, s. 470 ff., Dotevall, R., a.a. 1999, s. 181 ff., Johansson, S., Nials Svensk associationsrätt i huvuddrag, Stockholm 2001, s. 352 f. och Andersson, J., Medelbar skada och aktieägares skadeståndsanspråk, NTS 1999:3, s. 81 ff.
Hänvisas från p. 19 (s. 8)
1.Styrelseledamöternas och den verkställande direktörens bolagsrättsliga skadeståndsansvar regleras i 29 kap. aktiebolagslagen (2005:551; ”ABL”). 29 kap. 1 § ABL lyder enligt följande: ”En stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.s. 5
2.Om bolaget har upprättat prospekt, erbjudandehandling som avses i 2 a kap. 3 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument eller ett sådant dokument som avses i 2 a kap. 1 § eller 2 b kap. 2 § samma lag, gäller vad som sägs i första stycket andra meningen även skada som tillfogas genom överträdelse av 2, 2 a eller 2 b kap. nämnda lag eller kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser.” Första styckets första mening avser vad som brukar kallas det interna ansvaret, dvs. ansvaret gentemot bolaget, medan första styckets andra mening och andra stycket avser det externa ansvaret, dvs. ansvaret mot aktieägare, borgenär och annan tredje man.s. 5
3.Den allmänna skadeståndsrätten utgör utgångspunkt för ansvarsbedömningen. Fyra grundläggande förutsättningar måste vara uppfyllda för att bolaget eller en tredje man skall kunna utkräva skadeståndsansvar av styrelseledamot eller verkställande direktör:s. 6
4.1. skadevållaren skall ha förfarit (dvs. handlat eller underlåtits. 6
5.att handla) oaktsamt eller uppsåtligt,s. 6
6.2. detta skall ha skett inom ramarna för skadevållarens upp-s. 6
7.drag för bolaget,s. 6
8.3. ekonomisk skada skall kunna styrkas, ochs. 6
9.4. skadan skall vara en typisk följd av det oaktsamma ellers. 6
10.uppsåtliga förfarandet, dvs. adekvat kausalitet skall förelig-s. 6
11.ga. Det rekvisit som tilldrar sig särskilt intresse är det första, dvs. om, i det enskilda fallet, åtminstone oaktsamhet kan läggas skadevållaren till last. Denna prövning görs i princip på samma sätt som inom den allmänna skadeståndsrätten. Speciellt för den aktiebolagsrättsliga skadeståndsrätten är dock att stor vikt läggs vid om överträdelse har skett av aktiebolagsrättsliga regler eller handlingsnormer, varom mera nedan.s. 6
12.Eventuellt skadeståndsansvar är alltid individuellt och innebär således för styrelsens vidkommande att vissa styrelseledamöter kan bli ansvariga i ett enskilt fall, medan andra inte blir det. Hänsyn skall vid en sådan bedömning tas till bl.a. om någon arbetsfördelning skett inom styrelsen, eventuell delegation av uppgifter och skillnader i arvoderingen av ledamöterna. En styrelseledamots eller verkställande direktörs bristande kunskaper eller erfarenhet utgör dock inte utan vidare någon förmildrande omständighet. 2.1 Särskilt om det interna ansvaret Den avgörande frågan vid aktsamhetsbedömningen är om den påstått oaktsamme borde ha handlat på ett annat sätt än han eller hon gjorde. Vid denna bedömning kan ett stort antal olika omständigheter få betydelse. Ett handlande kan presumeras vara oaktsamt om det strider mot en uttrycklig handlingsnorm, t.ex. en föreskrift i lag om vilka uppgifter en viss person eller ett visst organ skall fullgöra. Bedömningen av om en styrelseledamot eller verkställande direktör agerat oaktsamt får i första hand utgå från frågan huruvida en överträdelse har skett av någon föreskrift i ABL, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ("LHF") eller kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 (prospektförordningen). Även överträdelser av andra föreskrifter kan emellertid få motsvarande betydelse för culpabedömningen i de fall då inget av de nyss nämnda regelverken påbjuder ett visst handlingssätt. Hit räknas i första hand föreskrifter i bolagsordningen, instruktioner från överordnat bolagsorgan och regler i annan lagstiftning.s. 6
13.Huruvida en lagbestämmelse eller annan föreskrift skapar förpliktelser för styrelseledamot eller verkställande direktör får i varje enskilt fall avgöras genom en prövning av föreskriftens innehåll. Har regler eller föreskrifter som skapar sådana förpliktelser inte följts ligger det nära till hands att personen ifråga har agerat oaktsamt. Om å andra sidan dessa har följts kan vederbörande ofta anses ha handlat så aktsamt som det kan krävas och något skadeståndsansvar inte komma ifråga.s. 7
14.Ju klarare och tydligare en handlingsdirigerande föreskrift är och ju starkare dess anknytning är till det aktiebolagsrättsliga regelsystemet, desto starkare får presumtionen anses vara för att en överträdelse av föreskriften är att betrakta som oaktsam.s. 7
15.Utöver överträdelser av uttryckliga föreskrifter kan skadeståndsansvar aktualiseras vid brott mot ledningsorganens tystnadsplikt och andra skyldigheter som följer av deras lojalitetsplikt mot bolaget samt vid ett handlande som i övrigt får anses vara oaktsamt. Denna oaktsamhet kan bestå i ett alltför stort risktagande, bristande övervakning eller brister i beslutsprocessen, såsom t.ex. beslutsfattande med undermålig beredning och underlag. Där fråga inte är om överträdelser av uttryckliga föreskrifter, kan ledning för culpabedömningen eventuellt hämtas från praxis eller jämförelse göras med en eventuellt förekommande etablerad (god) sedvana. I brist även på sådan hjälp får en fri culpabedömning göras. 2.2 Särskilt om det externa ansvaret Ifråga om det externa ansvaret gentemot aktieägare och annan tredje man tillkommer, såsom framgår av lagtexten, utöver de fyra ovan nämnda förutsättningarna ytterligare ett rekvisit, nämligens. 7
16.5. att skadevållaren orsakat skadan genom överträdelse avs. 8
17.ABL, tillämplig lag om årsredovisning, bolagsordningen,s. 8
18.2, 2 a eller 2 b kap. LHF eller prospektförordningen. På detta sätt blir bestämmelser som har till syfte att skydda tredje man sanktionerade. Som bekant förutsätter ersättning för ren förmögenhetsskada i utomobligatoriska förhållanden som huvudregel att skadan vållats genom brott eller att ersättningsskyldigheten har annat stöd i lag. Bestämmelserna i 29 kap. ABL om skadeståndsskyldighet gentemot aktieägare och annan tredje man utgör exempel på sådana lagbestämmelser och innebär således en utvidgning av ersättningsskyldigheten för styrelsen och den verkställande direktören när det gäller ren förmögenhetsskada.s. 8
19.Ett exempel på detta utvidgade ansvar är att den som till följd av en oriktig årsredovisning har köpt aktier i bolaget till ett överpris eller sålt aktier till ett underpris kan vara berättigad till skadestånd från styrelseledamöter och verkställande direktör om deras oaktsamhet haft betydelse för att årsredovisningen blev oriktig p.g.a. en överträdelse av ÅRL. Detsamma gäller i det fall en bank lämnat kredit till bolaget om kreditgivningen baserats på en felaktig årsredovisning.s. 8
20.Ifråga om tredje mans möjligheter till skadestånd tjänar således föreskrifterna i ABL, ÅRL, bolagsordningen, 2, 2 a och 2 b kap. LHF och prospektförordningen inte blott som presumtionsregler. Överträdelser av dessa regler är ett av de rekvisit som måste vara uppfyllda för att skadeståndsskyldighet skall komma ifråga.s. 8
21.Detta femte rekvisit anses vidare innebära att aktieägare och annan tredje man inte kan komma i åtnjutande av skadestånd på enbart den grunden att styrelseledamot eller verkställande direktör överträtt sin lojalitetsplikt, t.ex. tystnadsplikten. Lojalitetsplikten följer av ledamöternas och verkställande direktörens sysslomannaliknande förhållande till bolaget — och alltså inte av ABL i sig — och gäller därför bara i just detta förhållande.s. 8
22.Var och en inser att bestämmelserna i 29 kap. 1 § 1 st. andra meningen och 2 st. innebär att kretsen av ersättningsberättigade kan bli mycket stor och att ersättningsskyldigheten beloppsmässigt kan bli mycket hög. En begränsning av omfattningen av skadeståndsansvaret ligger i kravet på adekvat kausalitet, liksom i den jämkningsmöjlighet som stadgas i 29 kap. 5 § ABL. Likafullt kan ansvaret bli mycket omfattande. Det har diskuterats att begränsa skadeståndsansvaret mot tredje man såväl ifråga om kretsen av ersättningsberättigade som till belopp, men tanken att lagstifta om saken har förkastats och uppgiften att hantera oproportionerliga skadestånd istället överlämnats till rättstillämpningen.s. 9