Närliggande

4.Gemensamt för försäkringsbolagen är att ersättningen är begränsad, oaktat om villkoren är utformade som summaförsäkring eller skadeförsäkring. Begränsningarna utgörs dels som tidigare framgått av en summabegräsning för ersättningen, men består även i en begränsning beroende på vem som är gärningsperson. Om den skadelidande sammanbor med den som orsakat skadan utgår inte någon ersättning. Det medför att framför allt en kvinna som blir utsatt för våld av någon som hon sammanbor med, inte räknas som brottsoffer i dessa sammanhang. Att reglera denna typ av skador genom privata försäkringar anses av försäkringsbranschen vara i princip omöjligt eftersom överfallsskyddet dels anses gälla ett utifrån kommande angrepp, dels skulle medföra alltför höga premier och dels kunde komma gärningsmannen tillgodo. Inskränkningen innebär vidare att inte heller barn omfattas av hemförsäkringens överfallsskydd, om barnet blivit utsatt för våld eller övergrepp av sina föräldrar. Anhöriga som brottsoffer Nära anhöriga till dem som dödats genom brott kan få ersättning för sin egen personskada. Vid ett flertal tillfällen under 1990-talet har Högsta domstolen fastslagit rätten till skadestånd för psykiska besvär som någon drabbats av till följd av att en nära anhöriga dödats eller skadats allvarligt. I två pleniavgöranden år 1993 konstaterade domstolen att psykiska besvär hos närstående var en typisk och närliggande följd när en nära anhörig dödats genom en uppsåtlig handling och att starka billighetsskäl talade för att skadestånd skulle utbetalas om sådana besvär uppstått. I ett senare fall utvidgades praxis att omfatta skadestånd vid grov oaktsamhet som låg nära ett uppsåtligt handlande. Genom en lagändring år 2002 erhöll anhöriga till den som dödats rätt till skadestånd för personskada, främst psykiska besvär, som har åsamkats dem till följd av dödsfallet. Som anhörig räknas den som genom släktskap, samboende eller liknande står den skadade särskilt nära. I ett fall har dock även syskon räknats som anhöriga och befunnits ha rätt till skadeståndsersättning. En rätt till kränkningsersättning till anhöriga avvisades dock av lagstiftaren med motivet att ersättning för kränkning endast utgår till den som direkt blivit utsatt för kränkning genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära. En utvidgning skulle utgöra en principiell nyhet i svensk skadeståndsrätt som krävde mer ingående överväganden med beaktade av olika rättssystematiska konsekvenser.s. 387