NJA 1993 s. 41 I och II.
Hänvisas från p. 4 (s. 387)
1.Enligt den i inledningen fastlagda definitionen av brottsoffer, omfattas fysiska personer som drabbats av personskada, sakskada eller psykiskt lidande till följd av brott. Vid en närmare granskning av de olika ersättningssystemen framgår dock att det finns både begränsningar och utvidgningar från denna definition. Överfallsskydd i hemförsäkringar I försäkringsbolagens villkor framgår att skyddet gäller för privatlivet och det innebär vanligen att om någon blir överfallen till och från arbetet, utgår ingen ersättning. Någon motsvarande begränsning när det gäller skadestånd eller brottsskadeersättning saknas. Diskussioner har förts om att arbetsgivarna, istället för staten, borde stå för kostnaderna när det gäller att ersätta denna typ av skador. Lagstiftaren har dock valt att invänta utvecklingen inom de kollektiva och privata försäkringarna.s. 386
2.Andra gemensamma villkor bland försäkringsbolagen anger att överfallsskyddet inte gäller om den skadelidande utan skälig anledning utsätter sig för risken att skadas. Detta gäller även om skadan blir allvarligare än som kunnat förutse, eller om den skadade har varit påverkad av alkohol eller andra berusningsmedel, om det inte kan påvisas att skadan saknat samband med påverkan. Vid våldtäkt eller annat sexuellt tvång ska dock den skadelidandes eget beteende inte beaktas.s. 386
3.Av Länsförsäkringars och If:s försäkringsvillkor framgår att ersättningen bestäms enligt svensk skadeståndsrätt. Samtidigt begränsas det högsta utbetalande beloppen hos båda försäkringsbolagen. Det högsta utbetalande beloppet är 500 000 kronor, även om det är flera av dem som omfattas av försäkringen som skadats. Beloppsbegränsningen medför därför att överfallsskydden inte följer den viktiga skadeståndsrättsliga principen om full ersättning såsom om skadan aldrig inträffat. Ersättningen från Länsförsäkringar och If, samt i viss mån Folksam, är vidare subsidiär till skadestånd eftersom den skadelidande måste visa att denna har rätt till skadestånd men att gärningspersonen antigen är okänd eller oförmögen att betala. För Länsförsäkringars del gäller inte heller överfallsskyddet om den skadelidande kan få ersättning från någon annan försäkring. När det gäller TryggHansa och If är detta dock begränsat till att endast gälla om ersättning utgår från arbetsskadeförsäkringen eller det statliga personskadeskyddet. Motsvarande begränsningar saknas hos Folksam.s. 386
4.Gemensamt för försäkringsbolagen är att ersättningen är begränsad, oaktat om villkoren är utformade som summaförsäkring eller skadeförsäkring. Begränsningarna utgörs dels som tidigare framgått av en summabegräsning för ersättningen, men består även i en begränsning beroende på vem som är gärningsperson. Om den skadelidande sammanbor med den som orsakat skadan utgår inte någon ersättning. Det medför att framför allt en kvinna som blir utsatt för våld av någon som hon sammanbor med, inte räknas som brottsoffer i dessa sammanhang. Att reglera denna typ av skador genom privata försäkringar anses av försäkringsbranschen vara i princip omöjligt eftersom överfallsskyddet dels anses gälla ett utifrån kommande angrepp, dels skulle medföra alltför höga premier och dels kunde komma gärningsmannen tillgodo. Inskränkningen innebär vidare att inte heller barn omfattas av hemförsäkringens överfallsskydd, om barnet blivit utsatt för våld eller övergrepp av sina föräldrar. Anhöriga som brottsoffer Nära anhöriga till dem som dödats genom brott kan få ersättning för sin egen personskada. Vid ett flertal tillfällen under 1990-talet har Högsta domstolen fastslagit rätten till skadestånd för psykiska besvär som någon drabbats av till följd av att en nära anhöriga dödats eller skadats allvarligt. I två pleniavgöranden år 1993 konstaterade domstolen att psykiska besvär hos närstående var en typisk och närliggande följd när en nära anhörig dödats genom en uppsåtlig handling och att starka billighetsskäl talade för att skadestånd skulle utbetalas om sådana besvär uppstått. I ett senare fall utvidgades praxis att omfatta skadestånd vid grov oaktsamhet som låg nära ett uppsåtligt handlande. Genom en lagändring år 2002 erhöll anhöriga till den som dödats rätt till skadestånd för personskada, främst psykiska besvär, som har åsamkats dem till följd av dödsfallet. Som anhörig räknas den som genom släktskap, samboende eller liknande står den skadade särskilt nära. I ett fall har dock även syskon räknats som anhöriga och befunnits ha rätt till skadeståndsersättning. En rätt till kränkningsersättning till anhöriga avvisades dock av lagstiftaren med motivet att ersättning för kränkning endast utgår till den som direkt blivit utsatt för kränkning genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära. En utvidgning skulle utgöra en principiell nyhet i svensk skadeståndsrätt som krävde mer ingående överväganden med beaktade av olika rättssystematiska konsekvenser.s. 387
5.Enligt skadeståndslagen begränsas anhörigas ersättningsrätt till fall när skadan lett till döden. Bestämmelsen är dock inte avsedd att ligga till grund för ett motsatsslut att rätt till skadestånd inte finns i andra fall än när en nära anhörig dödats. Psykiska besvär bedöms också kunna uppkomma om någon nära anhörig skadats men det anses dock inte vara lika säkert att besvären är en förutsebar och typisk följd av skadehändelsen. Det föreligger även svårigheter med gränsdragningen mellan allvarliga och lindriga fall av personskada, till skillnad från dödsfall och andra fall. Detta utesluter dock inte rätten till skadestånd om en nära anhörig allvarligt skadats. ”Framför allt gäller det när någon har tillfogats lidandet av att bevittna själva skadehändelsen […]. Även annars, t.ex. när den nära anhörige har överlevt efter att ha svävat mellan liv och död, kan en rätt till skadestånd te sig befogad.” I propositionen som behandlar kränkningsersättning framgår att det även fortsättningsvis är genom rättstillämpningen som det kan avgöras vem som är berättigad till skadestånd, med beaktande av samtliga föreliggande omständigheter. Brottsoffermyndigheten har därefter i ett ärende under år 2003 utgett anhörigersättning till en mamma med en svårt skadad flicka. Flickan skadades vid en anlagd brand vid en psykiatrisk klinik och i tingsrätten tilldömdes mamman skadestånd för sveda och värk med 50 000 kronor. Mamman vände sig därefter till Brottsoffermyndigheten och yrkade ersättning för psykisk personskada till följd av dotterns svåra skada. Av den medicinska utredningen i ärendet framgick att flickan till följd av brottet blivit medvetslös och att hon ännu inte blivit kontaktbar. Med hänsyn till den allvarliga skada som dottern fått ansåg Brottsoffermyndigheten att mamman var berättigad till ersättning uppgående till 25 000 kronor för sveda och värk.s. 388
6.Om en närstående uppsåtligen dödas lämnar ett flertal försäkringsbolag ersättning med ett fast belopp. Som närstående definieras make, sambo, föräldrar och barn samt syskon som den anhörige sammanbor med. Länsförsäkringar och Trygg-Hansa har begränsat ersättningen till 25 000 kronor respektive 30 000 kronor, medan försäkringsbolaget If inte har någon i förväg fastställd begränsning. Till skillnad från både skadeståndsrätten och brottsskadeersättningen finns det inte någon möjlighet för den försäkrade att få ersättning om den anhöriga endast skadats allvarligt. Barn som bevittnar brott Barn som bevittnar våld mot en närstående påverkas ofta psykiskt av upplevelsen. I ett förslag från Justitiedepartementet föreslås därför att barn som bevittnar brott ska betraktas som brottsoffer. Enligt förslaget är möjligheten till ekonomisk ersättning ett viktigt bidrag till att barnen synliggörs och får en konkret upprättelse. Sedan tidigare finns det möjlighet för barn som bevittnar brott att erhålla brottsskadeersättning, nämligen om barnet till följd av detta drabbats av en personskada. Rätt till ersättningen förutsätter dock att det finns rätt till skadestånd. Ett barn som drabbats av känslomässiga eller psykiska besvär som trots allt inte kan hänföras till personskada har därför inte någon rätt till ersättning, genom vare sig skadestånd eller brottsskadeersättning. Rätt till skadestånd saknas också om barnet visserligen fått en personskada men det inte anses vara en sådan följd av den skadegörande handlingen som faller inom gärningspersonens ansvarsområde.s. 389
7.I förslaget om rätt till ersättning för barn som bevittnar brott föreslås ett införande av en särskild ersättning till dessa barn. Genom en utökning av kretsen brottsoffer som har rätt till brottsskadeersättning åtar sig staten ansvaret för de barn som påverkas av att tvingas bevittna våld mot en närstående person. Barnen föreslås dock ingen rätt till ersättning från gärningspersonen genom skadestånd, eftersom det ansågs innebära en avvikelse från allmänna skadeståndsrättsliga principer som inte bör rubbas utan goda skäl. Inte heller enligt de privata försäkringsavtalen som ger ersättning till brottsoffer, får barn som bevittnar brott någon ersättning.s. 389