Brottsskadeersättning

1.Om brottsoffret inte kan ersättas av gärningspersonen eller någon försäkring, kan brottsoffret få brottsskadeersättning. Brottsskadeersättningen är således subsidiär till annan ersättning. Det innebär att vid bestämmande av brottsskadeersättning avräknas skadestånd eller andra ersättningar som utfallit på grund av skadan. Brottsskadeersättningen fungerar därmed som en garanti eller skydd för den skadelidande.s. 383

2.Brottsskadeersättningen utgår, i likhet med exempelvis socialförsäkringarna, från en kollektiv finansiering genom statsmedel och baseras på ett allmänt och generellt ersättningssystem. Med generellt ersättningssystem avses i detta sammanhang att ersättningarna inte behovsprövas utan baseras på den skadeståndsrättsliga principen om full gottgörelse för skadan. Tidigare behovsprövades ersättningen utifrån principen om den skadelidandes ekonomiska behov av ersättningen men prövningen togs bort i slutet av 1970-talet med motiveringen att ersättningen principiellt sett bör utgå till alla.s. 383

3.Även om brottskadeersättningen inte är att betrakta som ett skadestånd ska den bestämmas enligt skadeståndsrättsliga principer och regler. Brottsskadeersättning utges vid personskada, kränkningar och i vissa fall vid sakskada till följd av brott. Ersättningen beslutas av Brottsoffermyndigheten, vars beslut inte kan överklagas. Har skadehändelsen redan prövats i domstol är myndigheten inte bunden av avgörandet men är skadeståndet sakprövat tenderar myndigheten att i de flesta fall fastställa brottsskadeersättningen till samma belopp. Myndigheten frångår dock domstolens beslut om rättstillämpningen inte varit korrekt, om ersättningsnivån avviker från rådande praxis eller om myndigheten kan grunda sitt beslut på omständigheter som inte varit kända för domstolen.s. 383

4.En generell förutsättning för att brottsoffret ska erhålla brottskadeersättning är en brottslig handling. För att ett brott ska föreligga krävs att handlingen är otillåten och att skadevållaren har ett personligt ansvar. Som huvudregel krävs inte att brottet är uppsåtligt eller att skadevållaren har fällts till ansvars för brottet för att ersättning ska utgå. Inte heller måste ett straffrättsligt ansvar kunna utkrävas av förövaren för att ersättning ska utbetalas och brottsskadeersättning kan betalas även om brottet är preskriberat.s. 384

5.Personskada bestäms enligt skadeståndslagens regler om ersättning av personskada och hit räknas även kläder, glasögon och liknande föremål som den skadade bar på sig vid skadetillfället. Ersättningen omfattar sjukvårdskostnader och andra kostnader, inkomstförlust och kompensation för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt särskilda olägenheter till följd av skadan. Kränkning En stor del av den utbetalda brottsskadeersättningen avser ersättning för kränkning. Den ideella skadan kränkning innebär ett angrepp på den skadelidandes personliga integritet, privatliv och människovärde. Enligt lagstiftaren ska kränkningsersättningen ”[…] kompensera känslor som den kränkande handlingen har framkallat hos den skadelidande, såsom rädsla, förnedring, skam eller liknande som inte tar sig sådana medicinska uttryck att det föreligger en personskada.” Människor kan känna sig kränkta av olika anledningar och det är därför viktigt att komma ihåg att kränkningsersättningen endast utgår vid kränkning p.g.a. brott. Utmärkande för de brott som grundar rätt till kränkningsersättning är att de innefattar ett angrepp på den skadelidandes personliga integritet, privatliv och människovärde. I dessa fall måste skadevållaren som huvudregel ha handlat uppsåtligt, men ersättningen kan även betalas ut i vissa särskilda fall vid brott som inte varit uppsåtliga. Enligt praxis kan kränkningsersättning därför utbetalas även vid oaktsamhetsbrott, om omständigheterna vid brottet är så försvårande att den skadevållandes handlande närmar sig en uppsåtlig gärning och därmed har samma kränkande innebörd som ett avsiktligt angrepp på den skadelidandes integritet.s. 384

6.För ersättningsrätt krävs att kränkningen varit allvarlig. Vad som utgör en allvarlig kränkning måste bedömas utifrån samtliga omständigheter i varje enskilt fall. Inte desto mindre bestäms ersättning utifrån vilken kränkning ett visst brottsligt angrepp typiskt sett innebär och förutsätter därför en skada orsakad av viss typ av brottslighet. Detta innebär att ersättningen i stor utsträckning bestäms efter objektiva kriterier, utifrån en skönsmässig bedömning som baseras på etiska och sociala värden. Graden av skuld hos gärningsmannen ska inte påverka ersättningens storlek utan det är graden av kränkning som ska bestämma omfånget. Allmänt sett innebär vissa typer av brott, t.ex. sexualbrott och allvarliga våldsbrott, svårare kränkningar av den personliga integriteten än andra. Upprepas övergreppen eller sker dessa under en längre tidsrymd anses det typiskt sett innebära svårare kränkningar av den personliga integriteten än om motsvarande övergrepp sker vid endast ett tillfälle. Vid bestämmandet av ersättningens storlek är utgångspunkten därför främst den kränkande handlingens art och varaktighet. Därvid ska särskilt beaktas om den brottsliga handlingen haft förnedrande eller skändliga inslag, varit ägnad att framkalla allvarlig rädsla för liv och hälsa samt riktat sig mot någon med särskilda svårigheter att värja sin personliga integritet. Dessutom uppmärksammas om förövaren missbrukat ett beroende- eller förtroendeförhållande, vilket framför allt tar sikte på sexuellt utnyttjande av underårig. Med tanke på ärekränkningsbrotten är det för övrigt viktigt att beakta om handlingen varit ägnad att väcka allmän uppmärksamhet. s. 384

7.Trots att ersättning ska bedömas utifrån objektiva faktorer kan hänsyn tas till intensiteten i den skadelidandes upplevelser av kränkningen. Har kränkningen varit särskilt allvarlig eller klart lindrigare i det enskilda fallet kan en avvikelse göras från den mera schablonartade bedömningen. Det kan exempelvis vara fråga om att den kränkte på grund av tidigare upplevelser har påverkats särskilt starkt av ett angrepp på den personliga integriteten. Har detta varit förutsebart måste det också kunna beaktas vid bedömningen av graden av kränkning.s. 385

8.Kränkningen försvinner inte genom ersättningen men den kan lindra verkningarna av kränkningen. Tanken bakom ersättningen är att den ska bidra till att ge skadelidande upprättelse för den förnedrande och kränkande handlingen och möjliggöra att självrespekten och självkänslan hos den drabbade kan återställas. Det kan även handla om att i svåra situationer förändra hela livssituationen för brottsoffret. ”Det ligger visserligen i sakens natur att själva kränkningen inte kan suddas ut genom ersättning i pengar. Ersättningen kan dock lindra verkningarna av kränkningen. […] Genom ersättningen kan den skadelidande t.ex. unna sig något extra och därigenom skingra tankarna på kränkningen och den olust och det obehag som han eller hon har åsamkats.” Ersättning för sveda och värk, som ingår som en ersättningsbar ideell skada vid personskada, får inte förväxlas med kränkningsersättning. Skillnaden dem emellan är att kränkningsersättningen avser den kränkning som själva brottet utgör, medan sveda och värk ska kompensera det efterföljande lidandet som själva personskadan gett upphov till.s. 385