Gäller naturrätten även i Sverige?1 hänvisning
Rättsfall
NJA 1997 s. 315
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1997 s. 315
BibTeX
@misc{nja-1997-s-315,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1997 s. 315}},
year = {1997},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
12 hänvisningar i 9 artiklar · 12 stycken/fotnoter
- Om en rättssats inte angetts uttryckligen i domskälen utan endast utgjort en förutsättning för domslutet kan den inte anses vara en antagen rättsgrundsats. Plenifallet NJA 2017 s. 938 tyder vid första påseende på att en ändring av en underförstådd rättsprincip likväl kräver ett pleniavgörande. Det måste först noga utredas om det äldre prejudikatet NJA 1997 s. 315 om kränkningsersättning ger explicit eller implicit uttryck för en rättsgrundsats om värdetidpunkt. Enligt rubriken utgår kränkningsersättning i fall då skadevållaren gjort sig skyldig till vissa brott. Vidare sägs i rubriken att fallet även gäller fråga om ersättningsbeloppet. Härmed är inte något sagt om vilken värdetidpunkt man ska utgå från. Man får således inte besked om värderingen ska utgå från förhållandena den dag då den skadegörande handlingen företogs (brottsdagen) eller den dag då målet avgörs (domsdagen). Det finns sålunda inte någon explicit uttalad rättsgrundsats om värdetidpunkt.
- I plenifallet NJA 2017 s. 938 förklarade HD att fråga uppkommit om ersättningen skulle beräknas efter de principer som gällde vid tidpunkten för skadans uppkomst eller efter de principer som gällde vid tiden för fastställande av ersättningen. HD beslöt att denna fråga skulle hänskjutas till avgörande av HD i dess helhet. I domen uttalade HD:s majoritet att NJA 1997 s. 315 bygger på att kränkningsersättning ska bestämmas med utgångspunkt i de vid domstillfället tillämpade schablonnivåerna. Enligt HD var frågan nu om det fanns anledning att frångå detta ställningstagande. HD betecknar inte ställningstagandet som en rättsgrundsats. Som en slags konklusion uttalade HD att det inte fanns anledning att frångå det synsätt som kommer till uttryck i 1997 års fall. Ett ställningstagande och ett synsätt är inte rättsgrundsatser. Anledningen till att frågan om värdetidpunkt avgjorts genom en pleniavgörande är sannolikt att betydelseregeln tillämpats, inte avvikelseregeln. Det innebär att den underförstådda rättsprincipen skulle ha kunnat ändras genom ett vanligt prejudikat. Den allmänna frågan om en underförstådd rättsprincip kan ändras genom ett vanligt prejudikat lämnas obesvarad eftersom den inte omfattas av prejudikatverkan. En underförstådd rättsprincip kan inte betecknas som en rättsgrundsats och såtillvida bör en av HD implicit uttalad princip kunna ändras. Underförstådda rättssatser är ofta osäkra och otillräckligt motiverade. Det utgör ett skäl för att de ska kunna modifieras. Stabilitetsmålet kan inte uppnås fullt ut om en rättsprincip endast kommit till indirekt uttryck, t.ex. genom att den utgjort en underförstådd förutsättning i ett prejudikat. 6.2 Kan tolkningar av explicita rättsgrundsatser utgöra rättsgrundsatser? Man kan fråga sig om en tolkning av en rättsgrundsats kan utgöra en rättsgrundsats. Har det betydelse om tolkningsresultatet avviker mer eller mindre från den explicit uttryckta? Vidare kan man fråga sig om det har betydelse om tolkningen är säker eller osäker och om det finns flera tolkningsalternativ. En skillnad ska i det följande göras mellan moderna prejudikat med generella domskäl och äldre prejudikat med kasuistiskt utformade domskäl.
- Fallet gäller en fråga om värdetidpunkt, nämligen om kränkningsersättning ska bestämmas med ledning av förhållandena vid skadetillfället eller vid domsdagen. HD noterade att domstolarna i praktiken ofta bestämmer ersättningsnivåerna med ledning av de schabloner för brottsskadeersättning som tillämpas av Nämnden för brottsskadeersättning och med ledning av de hjälptabeller som tillämpas av Trafikskadenämnden. Det kan tillägas att tabellerna ändras ibland och att ersättningsnivåerna höjs. NJA 1997 s. 315 bygger enligt HD:s uppfattning i plenimålet på att kränkningsersättningen ska bestämmas med utgångspunkt i de vid domstillfället tillämpade schablonnivåerna. Denna äldre rättsgrundsats om värdetidpunkten fastställdes i plenifallet av HD:s majoritet. Som skäl anfördes: Det är naturligt att rättsbildningen här utvecklas i harmoni med rådande samhällsvärderingar. Det ska också beaktas att det förhållandet att man numera ser allvarligare än tidigare på vissa kränkande handlingar kan bygga på ny kunskap, något som man alltid måste kunna ta hänsyn till när ersättningen bestäms. Det framstår inte som praktiskt möjligt att särskilja sådana förändringar som bygger på ny kunskap från sådana förändringar som bygger på en ny värdering av kränkningen. Här ska inte utredas hur de återgivna principiella deklarationerna kan motivera att domsdagen ska vara värdetidpunkt. Av intresse är i stället hur rättsbildningen ska gå till på enklaste sätt så att domstolarnas rättstillämpning hela tiden kan förändras och grundas på nya kunskaper och sådana nya värderingar som grundas på nyvunna kunskaper. En mera allmänt hållen rättsgrundsats som medger hänsynstagande till förändrade framtida förhållanden kan vara att föredra. Avsaknaden av preciserande prejudikat innebär då att rättsbildningen på ett principiellt plan förblir oförändrad. Men man kan säga att rättstillämpningen är varierande i konkreta fall och att förutsebarheten inte är fullgod. Det ter sig närmast missvisande att då tala om en stabil praxis när rättsgrundsatsen är så vag att nya kunskaper och nya värderingar påverkar domslutens innehåll.
Framtidens brottsskadeersättning1 hänvisning
Kritik mot kränkningsbegreppet1 hänvisning
Skadestånd utom kontraktsförhållanden 1997–20001 hänvisning