1.Lagbestämmelserna och deras förarbeten I 29 kap. 7 § BrB föreskrivs följande. Har någon begått brott innan han fyllt tjugoett år, skall hans ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen. Härvid får dömas till lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet.s. 243
2.Ingen får dömas till fängelse på livstid för brott som han har begått innan han fyllt tjugoett år. Regeln i 29 kap. 7 § BrB innebär att domstolen generellt skall beakta den tilltalades ålder som ett skäl för ett lägre straff än en fullt straffmyndig person skulle ha fått för motsvarande gärning. Det rör sig alltså om en faktor som allmänt skall beaktas i sänkande riktning vid straffmätningen. För att bestämmelsen skall tillämpas krävs inte att den låga åldern på något sätt har påverkat gärningsmannens handlande.s. 243
3.Frågan, på vilken grund bestämmelsen i 29 kap. 7 § BrB vilar mera exakt, har varit föremål för viss diskussion. Det har hävdats — se Munck i Festskrift till Nils Jareborg, s. 503 ff, särskilt s. 506 — att bestämmelsen får förutsättas vila på tanken att ett brott som har begåtts av barn eller ungdomar under 18 år (vår kursivering) skall presumeras ha ett lägre straffvärde än om brottet under motsvarande omständigheter i övrigt hade begåtts av en vuxen. Ett annat sätt att förklara föreskriften är att straffrättsliga ingripanden generellt sett drabbar unga personer hårdare än vuxna. Detta torde särskilt gälla påföljder som innebär frihetsberövande. Även andra skäl kan säkert anföras.s. 243
4.I diskussionen rörande skälen för strafflindringsregeln i 29 kap. 7 § BrB måste även föreskriften i 29 kap. 3 § första stycket 3 BrB involveras. Bestämmelsen lyder i aktuella delar på följande vis. Såsom förmildrande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet skall, vid sidan av vad som är föreskrivet för vissa fall, särskilt beaktass. 244
5.3. om den tilltalades handlande stått i samband med hans uppenbart bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga.s. 244
6.Om det är påkallat med hänsyn till brottets straffvärde, får dömas till lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet. Denna bestämmelses tillämpning är inte inskränkt till ungdomar, även om det torde stå klart att bristande utveckling m.m. är vanligare bland ungdomar än bland vuxna. Lagrummet är enligt förarbetena avsett att tillämpas med stor försiktighet, vilket för övrigt framgår redan av lagtexten genom kravet på att det skall vara frågan om uppenbart bristande utveckling etc. Att någon rent allmänt är omdömeslös, vilket torde kunna sägas om många som begår brott, är enligt motiven inte skäl att tillämpa bestämmelsen.s. 244
7.Förhållandet mellan de nu redovisade båda föreskrifterna togs upp i rättsfallet NJA 2000 s. 314. Fallet avsåg en yngling på 20 år som hade gjort sig skyldig till ett antal brott, bl.a. olaga frihetsberövande, i ett uttalat syfte att visa att samhället inte fungerar. HD uttalade bl.a. följande. En omständighet som […] skall beaktas särskilt som förmildrande vid bedömningen av straffvärdet är att den tilltalades handlande stått i samband med hans uppenbart bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga. Det ligger i sakens natur att ett sådant samband främst föreligger beträffande yngre personer. I vad mån detta påverkar straffvärdet i det enskilda fallet blir emellertid i praktiken sällan föremål för särskilda överväganden beroende på de allmänna begränsningar som gäller mot att döma yngre personer till frihetsberövande påföljder och den hänsyn till den tilltalades ungdom som enligt 29 kap. 7 § BrB skall tas vid straffmätningen helt oberoende av dess eventuella betydelse för straffvärdebedömningen. I vissa fall kan det emellertid finnas anledning att särskilt uppmärksamma om det föreligger ett sådant samband mellan den begångna brottsligheten och den tilltalades grad av mognad som kan påverka straffvärdebedömningen. — I det rättspsykiatriska utlåtande som inhämtats i målet uttalas bl.a. att den brottslighet som F gjort sig skyldig till är av det ovanligare slaget och har samband med hans personlighetsmässiga omognad. Att de begångna brotten står i samband med brister i F:s mognad vid tidpunkten för brotten vinner också stöd av utredningen i övrigt. Även om F, som var 20 år när brotten begicks, inte förefaller avvika från jämnåriga på ett sätt som mer generellt skulle kräva beaktande vid straffvärdebedömningar får sambandet i det aktuella fallet anses vara av den arten att det måste tillmätas en inte oväsentlig betydelse vid bedömningen av straffvärdet.s. 244
8.Som det får uppfattas var situationen i rättsfallet tämligen udda. Det framstår inte som svårförklarligt att HD i just det målet åberopade sig på föreskriften i 29 kap. 3 § första stycket 3 BrB. I allmänhet förhåller det sig emellertid så att domstolarna inte finner skäl att tillämpa den lagbestämmelsen vid bedömningen av straffvärdet av brott som begåtts av unga lagöverträdare.s. 244