Stycket

42.Frågan om eventuellt avstående eller medgivande av ersättningsskyldighet var uppe till bedömning igen i NJA 1999 s. 232, även om det då gällde eventuell preskription enligt dåvarande 28 § trafikskadelagen (nu 31 § i samma lag). Här hade försäkringsgivaren i brev till försäkringstagaren angivit att denne hade rätt till trafikskadeersättning och uppmanat denne att precisera sina anspråk på ersättning. HD uttalade här att ”om bolaget hade velat bibehålla rätten att åberopa specialpreskription, hade det, mot bakgrund av den tidigare praxis som beskrivits i NJA 1971 s. 216 i förening med HD:s allmänna uttalande i NJA 1984 s. 747, kunnat förväntas att bolaget på ett eller annat sätt skulle i brevet klargöra sin inställning i preskriptionsfrågan”. Eftersom detta inte skett befanns försäkringstagaren ha haft ”grundad anledning att räkna med att bolagets erkännande av ersättningsskyldighet också innefattade ett avstående från rätten att göra gällande specialpreskription enligt trafikskadelagen”. Ett senare avgivet meddelande från försäkringsgivaren ansågs inte kunna återuppväcka preskriptionstiden i regeln. I NJA 2001 s. 486, som utgjorde delar av efterspelet till NJA 1992 s. 782, var frågan om en fordring var preskriberad enligt 29 § FAL p.g.a. att mer än tre år gått efter kännedom om fordringen utan att försäkringstagaren väckt talan. Försäkringsgivaren hade här, efter det att försäkringsmäklaren befunnits ha varit skadeståndsskyldig genom NJA 1992 s. 782, ur mäklarens försäkringsersättning betalat ut ersättning till försäkringstagaren. HD fann här att försäkringsgivaren härigenom medgett ersättningsskyldighet och att man ”härvid inte klargjort att man ville vara bibehållen vid rätten att åberopa specialpreskription enligt 29 § FAL”. Försäkringsgivaren befanns därigenom ha förlorat rätt att åberopa bestämmelsen. Mot bakgrund av de tidigare avgörandena måste den omständigheten att betalningar hade skett av HD ansetts innebära att försäkringsgivaren medgivit betalningsansvar.s. 749