Stycket

17.Beträffande avgift för VA-anläggning kunde kommunens verksamhet enligt HD inte anses inrymma sådana inslag av offentlig maktutövning att 2 § 2 st. inte skulle vara tillämplig. Beträffande televisionsavgiften (NJA 1988 s. 503 II) fann HD att avgiften för apparatinnehavaren kunde anses framstå som en ersättning för dennes möjlighet att ta emot de program som producerades. Det konstaterades också att de program som producerades huvudsakligen finansierades av avgifterna och att det saknades anledning att betrakta programföretagens verksamhet som annat än yrkesmässig näringsverksamhet. Mot denna bakgrund befanns också dessa avgifter träffas av särregeln i 2 § 2 st. PreskL. Här kan jämföras med NJA 1993 s. 724 som rörde kommunens fordran avseende gatukostnader. Dessa avgifter skall enligt 6 kap. 31 och 32 §§ PBL bäras av fastighetsägarna inom området eller med fastigheter belägna vid gatan. Grunden för avgifterna är att gatorna och de andra anläggningarna antas vara till nytta för fastighetsägarna. Emellertid konstaterade HD att ”kommunens rätt att besluta att vissa fastighetsägare skall betala gatukostnader utgör en form av offentlig maktutövning utan något privaträttsligt inslag. Inte heller kan den nyttighet som tillgången till allmänna platser utgör anses tillhandahållen fastighetsägarna huvudsakligen för enskilt bruk”. Mot denna bakgrund befanns 2 § 2 st. PreskL inte vara tillämplig.s. 735