Stycket

15.Enligt 2 § 2 st. PreskL är preskriptionstiden, räknad från tillkomsten av fordringen, tre år för ”fordran mot en konsument, om fordringen avser en vara, tjänst eller annan nyttighet som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har tillhandahållit konsumenten för huvudsakligen enskilt bruk. Detsamma gäller fordran mot den som har gått i borgen för betalningen av en sådan fordran.” Vad som skall utgöra utgångspunkten för beräkningen när en person tecknat borgen såsom för egen skuld för en hyresgästs skyldigheter enligt ett hyreskontrakt prövades i NJA 2000 s. 569. Här hade en person 1988 tecknat borgen för skyldigheterna enligt ett hyresavtal och hyresgästen försummat att erlägga hyror under 1995, vilket föranlett hyresvärden att i januari 1996 kräva betalning av borgensmannen. Här anförde HD att det framgick av 2 § 2 st. PreskL att bestämmelsen gäller självständig preskription eftersom den accessoriska preskriptionen regleras i 8 § PreskL. HD fann här att preskriptionstiden avseende borgen skulle anses börja löpa när borgensförbindelsen ingicks och att preskriptionstiden skulle vara tre år från denna dag, varför borgensförbindelsen preskriberats. HD fäste här avseende vid att lagtexten inte gav stöd för att den självständiga preskriptionen skulle vara tio år vid borgen för framtida fordringar, något som hävdats i litteraturen, och inte heller gav stöd för att preskriptionstiden skulle börja löpa först när preskriptionstiden för huvudfordringen tar sin början. I avgörandet anförde HD också att ”borgenärens fordran hos huvudgäldenären på betalning för prestationer som skall fullgöras i framtiden [torde] i preskriptionshänseende anses ha tillkommit först när prestation skett eller fordringen eljest förfallit till betalning... En fordran på hyra får alltså anses ha uppkommit först när den tid som hyran belöper på gått till ända eller, vid förskottsbetalning, när hyran förfallit till betalning”. I detta avseende kan jämföras med NJA 2004 s. 499, där en av frågorna var från vilken tidpunkt preskriptionsfristen skulle räknas beträffande hyresfordringar. HD anförde här att fordringarna fick anses ha uppkommit ”på respektive hyras förfallodag” i ett fall där hyran betalades i förskott.s. 734