Stycket

57.I NJA 1978 s. 432 hade ett reseföretag brutit mot en förpliktelse att medverka till att konsumenten — som missat sitt flyg till följd av egen förskyllan — kunde företa resan på billigast och lämpligast sätt. Konsumenten hade emellertid inte vidtagit alla åtgärder som rimligen kunnat krävas av henne för att begränsa verkningarna, exempelvis genom att aktivt söka få kontakt med reseledaren eller representanter för bolaget. HD fann därför att vardera sidan fick anses ha i sådan grad bidragit till den skada som vållats konsumenten i form av merkostnad för hemresan, ”att ersättning skäligen bör tillerkännas henne med hälften”. 4.7.2.4 Compensatio lucri cum damno En eventuell tillämpning av principen compensatio lucri cum damno har prövats i ett mål, NJA 1990 s. 705, rörande skadeståndsgrundande agerande i form av myndighetsutövning (se 3 kap. 2 § SkL). Här hade en hälsovårdsinspektör felaktigt angivit till en fastighetsägare att denne hade en radondotterhalt som översteg gränsvärdena för sanitär olägenhet och att fastighetsägaren därför rekommenderades att installera ett värmeåtervinningssystem som skulle kunna sänka radondotterhalten. Fastighetsägaren hade därför krävt ersättning motsvarande installationskostnaden för systemet. Enligt HD skulle det ha kunnat hävdas att installationen utgjort en välmotiverad standardförbättring med hänsyn till de inte obetydliga radondotterhalter som ändå uppmätts. Fastighetsägaren ansågs emellertid ha haft ”ett befogat anspråk på att själv på ett korrekt beslutsunderlag få bestämma om åtgärder för att minska hälsoriskerna”. Eftersom det saknades anledning anta att han skulle ha låtit installera ett system om han inte hade vilseletts av inspektören och det inte heller var visat att installationen lett till en bestående ökning av värdet på fastigheten eller annars medfört en ekonomisk fördel för honom, fann HD att kommunen inte kunde på denna grund undgå skadeståndsskyldighet eller få till stånd en reducering av beloppet. Det är emellertid osäkert vilka slutsatser som kan dras av avgörandet beträffande skadestånd i kontraktuella förhållanden. 4.7.2.5 Särskilt om skadeståndsberäkning vid fastighetsköp I NJA 1978 s. 307 hade en fastighet befunnits vara felaktig när en vattenskada inträffat på nedervåningen i huset till följd av felaktigt installerade vattenledningar. Köparen hade här krävt ersättning för "minskning av boendevärde under 6 månader". HD uttalade här att skadan medfört att köparen inte kunnat utnyttja större delen av bottenvåningen under reparationstiden och att denna inskränkning i hans boendemöjligheter utgjorde ”en följdskada av ekonomisk natur” för vilken säljaren skulle anses ersättningsskyldig. Eftersom någon närmare utredning om skadans storlek av ”naturliga skäl inte [kunde] åstadkommas” fann HD att ersättningen måste bestämmas efter skälighet. Eftersom det rådde stor osäkerhet rörande hur länge det var nödvändigt att lämna bottenvåningen outnyttjad till följd av vattenskadan, bestämdes ersättningen till en fjärdedel av det yrkade beloppet (3 000 i stället för 12 000). 4.7.2.6 Avbeställning och liknande situationer När köparen av en prestation har en avbeställningsrätt skall den ersättning som den avbeställande parten skall utge till motparten normalt erläggas enligt det positiva kontraktsintresset (jfr 52 § KöpL som hänvisar till gängse regler om skadeståndets beräkning). Så är dock inte fallet vid konsumentens köp av en vara eller en tjänst där avtalet regleras av KKöpL eller KTjL. Sålunda följer av 41 § KKöpL att näringsidkaren vid konsumentens dröjsmål endast skall ha rätt till ersättning för vissa kostnader samt för förlust i övrigt med ett belopp som är skäligt. 42 § KTjL stadgar på motsvarande sätt att näringsidkaren skall ha rätt till ersättning för dels den del av tjänsten som redan utförts och för arbete som trots avbeställningen måste utföras, dels ”för förluster i form av kostnader för den återstående delen av tjänsten samt ersättning för förluster i övrigt på grund av att han har underlåtit att ta på sig annat arbete eller på grund av att han på annat sätt har inrättat sig efter uppdraget”. Denna senare rätt till ersättning gäller dock inte i vissa fall när syftet med tjänsten har blivit väsentligen förfelat för konsumenten.s. 718