Stycket

53.Den i NJA 1991 s. 625 knäsatta principen tillämpades också i NJA 1998 s. 625, där en fastighetsägare till följd av ett oaktsamt råd sålt en andel av en fastighet och därvid drabbats av en väsentligt högre skatt på realisationsvinsten än vad rådgivaren angivit. Rådgivaren hade här invänt dels att (i) en kraftig prisnedgång på fastighetsmarknaden efter försäljningen medfört att uppdragsgivarens förmögenhetsställning genom försäljningen ändå var bättre än den skulle ha varit om uppdragsgivaren väntat med försäljningen, dels att (ii) uppdragsgivaren underlåtit att upphäva olägenheterna av försäljningen genom att två år efter försäljningen till avsevärt lägre priser förvärva en annan delägares andel av fastigheten. Beträffande invändning (i) anförde HD att bedömningen av den skadelidandes förlust skulle ske ”med utgångspunkt i hur hans förmögenhetsställning påverkades just genom det oaktsamma handlandet”. Eftersom den senare inträffade allmänna nedgången i fastighetsvärdena inte kunde anses vara en följd av den felaktiga rådgivningen, utan en konsekvens av allmänna förhållanden på marknaden helt vid sidan av parternas handlande, fann HD att detta saknade betydelse för skadebedömningen. Beträffande invändning (ii) anförde HD bara att också denna omständighet saknade betydelse för skadebedömningen.s. 716