Stycket

28.I NJA 1989 s. 614 hade makar vid äktenskapsskillnad ingått ett avtal med en förpliktelse som visade sig omöjlig att förverkliga till följd av att bestämmelsen stred mot en försäkringsgivares villkor. Makan önskade därför att avtalet skulle fyllas ut så att maken förpliktades att teckna och betala en pensionsförsäkring med visst innehåll. HD anförde här att det av allmänna kontraktsrättsliga grundsatser följer att den ”förpliktade normalt [är] skyldig att utge skadestånd beräknat efter det positiva kontraktsintresset när det redan vid avtalets ingående förelåg hinder mot fullföljande av avtalet, under förutsättning att den förpliktade visat försumlighet genom att inte pröva sina möjligheter att fullfölja avtalet”. Skälet härtill torde enligt HD vara ”att en löftesmottagare, som i god tro utgått från att ett avtal skall fullföljas, bör kompenseras för den händelse det senare visar sig att avtalet inte kunde genomföras”. Om den berättigade inte ägt förlita sig på att avtalet skulle genomföras — såsom är fallet om löftesmottagaren redan vid avtalsslutet var i ond tro i den meningen att han hade bort förstå att avtalet aldrig kunde genomföras — borde detta enligt HD i princip medföra att den berättigade inte har anspråk på att hållas skadeslös när avtalet inte fullgörs. I det föreliggande fallet konstaterade HD att makan bort göra en kontroll med försäkringsgivaren innan hon lade fram förslaget som sedermera visade sig omöjligt att fullgöra och att hon vid en sådan förfrågan utan vidare skulle ha fått upplysningar om vad som var möjligt och inte möjligt enligt villkoren.s. 702