Närliggande

72.Utanför konsumentskyddsområdet har HD i NJA 1992 s. 113 etablerat en princip för beviskravet vid företagsförsäkring. Här anförde HD att beviskravet vid företagsförsäkringar kunde sättas högre än vid konsumentförsäkringar. Med hänvisning till rättspraxis på närliggande områden, bl.a. NJA 1991 s. 481, fann HD att kravet skulle bestämmas så, att det vid en helhetsbedömning skulle framstå som klart mera sannolikt att ett försäkringsfall inträffat än att det inte inträffat. Av principiellt intresse är också att domstolen uttalade att det inte kunde anses föreligga tillräcklig anledning att göra skillnad mellan företagare med hänsyn till antalet anställda, omsättning eller liknande. 2.10 Förpliktelser i borgens- och borgensliknande situationer NJA 1989 s. 546 utgör ett illustrativt exempel på att proprieborgensmannen i de flesta hänseenden befinner sig i samma situation som huvudgäldenären. Avgörandet avsåg frågan hur ”liknande ersättning” i 4 § 3 st. RänteL skall tolkas. Här hade ett bolag på avbetalning köpt utrustning av annat bolag och två privatpersoner gått i borgen såsom för egen skuld för högst ett visst belopp. Sedan köpande bolag försatts i konkurs hade säljande bolag återtagit utrustningen i enlighet med reglerna i lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.m. och krävt privatpersonerna på betalning enligt deras borgensåtagande. HD anförde här att den som tecknat proprieborgen för en avbetalningsköpares förpliktelser enligt ett avbetalningskontrakt dels har samma skyldigheter som köparen på så sätt att säljaren kan kräva betalning av borgensmannen efter hand som avbetalningarna förfaller. Om säljaren i stället håller sig till köparen för betalning och vänder sig till borgensmannen först när avbetalningsgodset har återtagits har borgensmannen samma rättigheter enligt avbetalningsköpslagen som köparen. Borgensmannen äger sålunda exempelvis göra gällande reglerna i 9 och 10 §§ avbetalningsköpslagen.s. 672