Stycket

132.I NJA 1992 s. 375 hade en kommun till en kreditgivare uttalat att man hade blivit informerade om att kredit meddelats ett bolag som ägdes av en kommunal stiftelse, att kommunens avsikt var att vara och förbli majoritetsägare av bolaget under kreditens löptid samt att det var kommunens långsiktiga policy att bolaget skulle drivas på sådant sätt att det kunde fullfölja sina åtaganden mot kreditgivaren (ett s.k. letter of comfort). Uttalandena kunde inte i sig anses binda kommunen. HD konstaterade dock att skadeståndsskyldighet kunde uppkomma om det lämnas felaktiga faktiska uppgifter i en sådan handling eller om den redovisade inställningen rörande framtiden var oriktiga redan när förklaringen avgavs. Härtill kom enligt HD att utställaren, även om uppgifterna var riktiga när de lämnades, kunde tänkas ”ådra sig en upplysningsskyldighet för det fall förhållandena skulle ändras”. Det ligger nära till hands att anta att ett brott mot denna upplysningsskyldighet kan föranleda skadeståndsansvar. I NJA 1994 s. 204 hade en ägare till ett bolag i ett brev till en av bolagets leverantörer informerat om att ägaren beviljat bolaget ett lån och att man ”declare that we intent to support” bolaget ”also for the future, if it should be necessary”. Härefter hade leverantören levererat till bolaget, som dock redan tre veckor efter brevets utfärdande försatts i konkurs. HD konstaterade dock att brevet tillkommit i direkt anslutning till leveransen och att brevet för leverantören utgjort en förutsättning för leveransen. Brevet hade därför gett leverantören ”fog för att räkna med att” ägaren ”inte under den tid som omfattades av betalningsvillkoren … skulle frångå sin i brevet uttalade avsikt att vid behov stödja [bolaget] i annat fall än om förhållandena ändrades på ett sätt som inte rimligen kunnat tas i beräkning när brevet utfärdades”. Ägaren ansågs därför ha ådragit sig skyldighet att ersätta den skada som åsamkats leverantören genom att denne inte erhöll betalning för leveransen. 1.7.3 Ansvaret vid offentlig upphandling Ett särpräglat och detaljreglerat område där ansvar för avtalsförhandlingar kan uppkomma är offentlig upphandling, reglerat av lagen om offentlig upphandling (LOU) och med en bakomliggande reglering i ett antal EG-direktiv. I lagen föreskrivs bl.a. att upphandlande enhet skall anta antingen det anbud som är (i) det mest ekonomiskt fördelaktiga eller det anbud som har (ii) lägst anbudspris, där vad som skall beaktas vid (i) närmare regleras och där enheten i vissa fall kan förkasta ett anbudspris enligt (ii) därför att det är orimligt lågt (se 1 kap. 22 och 23 §§ samt 6 kap. 12 § LOU). Vid brott mot dessa bestämmelser är upphandlande enhet skadeståndsskyldig. I 7 kap. 6 § LOU anges nämligen att en upphandlande enhet som inte följt bestämmelserna i LOU ”skall ersätta därigenom uppkommen skada för leverantör”. För upphandlingar inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationsområdena, reglerade i 4 kap. LOU, gäller härutöver särskilt enligt 7 kap. 7 § LOU, att anbudsgivare eller anbudssökande som deltagit i sådan upphandling är ”berättigad till ersättning för kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans möjligheter att tilldelas upphandlingen”.s. 628