Närliggande

106.NJA 1996 s. 652 är ett exempel på ett fall där ordalydelsen i sig inte anses avgörande på grund av att annat intresse ansetts överordnat. Här var tolkningsfrågan hur ordet ”arvingar” i ett förmånstagarförordnande skulle tolkas och närmare bestämt om ordet skulle anses omfatta endast legala arvingar eller också universella testamentstagare efter försäkringstagaren. Här anförde HD att bestämmelsen tolkad enligt sin ordalydelse innebar att allmänna arvsfonden skulle ha beloppet som legal arvinge. Av tidigare rättspraxis, NJA 1976 s. 24, fick emellertid enligt HD anses följa att det avgörande var vad försäkringstagaren avsett och att det härvid skulle gälla en förhållandevis stark presumtion för att ordet arvingar innebar legala arvingar. För att ett annat innehåll skulle anses avtalat krävdes enligt HD att det fanns klara belägg härför. 1.6.2.7 Oklarhetsregeln Av den s.k. oklarhetsregeln följer att ett avtal skall tolkas mot den som skrivit eller lagt fram den otydliga texten. Regeln är relativt frekvent förekommande i svensk rättspraxis. Den har emellertid fått en något förändrad betydelse i och med de ändringar av reglerna om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden (AVLK) som infördes till följd av en anpassning till ett EG-direktiv på området (Direktiv 93/13/EEG), där det numera i 10 § AVLK stadgas att ”om innebörden av ett avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling är oklar, skall vid en tvist mellan en näringsidkare och en konsument villkoret tolkas till konsumentens förmån”. Det framgår av bestämmelsen att oklarhetsregeln inte är självklar när fråga är om individuellt framförhandlade villkor i konsumentförhållanden. Detta skulle också kunna betyda att utrymmet för principen är litet när fråga är om tolkning av ett villkor mellan två näringsidkare.s. 614