Stycket

99.Ytterligare ett exempel där syftet med regleringen haft betydelse för bedömningen är NJA 1991 s. 319, där en mäklare av en fastighet enligt avtal hade rätt till förmedlingsprovision om anbudet hade lämnats av ett företag, vars ”storlek, verksamhet och ekonomiska ställning [var] av sådan art att avsikten uppenbarligen [var] att förvärva fastigheten”. En person lämnade för ett fastighetsbolags under bildande räkning vad som betecknades som ett anbud med vissa villkor. De största intressenterna till bolaget var Skanska och Länsförsäkringar och det egna kapitalet angavs uppgå till 200 Mkr. Efter det att säljaren dragit sig ur uppkom frågan om rätt till provision förelåg. Eftersom parterna inte diskuterat den närmare utformningen av klausulen och det inte heller förelåg andra omständigheter som kunde bidra till klargöranden, förklarade HD att avgörande ”för bedömningen blir därför, förutom den språkliga utformningen av klausulerna, dessas rättsliga bakgrund och allmänna syfte samt det sammanhang i vilket de förekommer”. Att parterna med anbud inte avsåg ett rättsligt bindande anbud stod enligt HD klart, eftersom ett sådant inte kan lämnas enligt reglerna i 4 kap. 1 § JB. Det fick emellertid ”antas att avtalsparterna med ”anbud” åsyftat ett erbjudande som kännetecknas av ett visst mått av precision och stadga”, något som ansågs vara uppfyllt i det enskilda fallet. Eftersom den intressegrupp som stod bakom anbudet ”hade för avsikt att i bolagsform bedriva verksamhet på fastighetsmarknaden och att bland intressenterna ingick solida och välrenommerade företag” samt det inte fanns någon ”anledning att betvivla att dessa intressenter hade förmåga att, om enighet uppnåddes om villkoren för försäljningen, finna en lämplig juridisk form för att genomföra denna”, ansågs avtalets krav på ett företag med viss beskaffenhet vara uppfyllt. För HD återstod sedan att bedöma om klausulens krav på att avsikten var att ”uppenbarligen” förvärva fastigheten. Härvid fäste HD för det första avseende vid att klausulen skulle ses i ljuset av att mäklarens arbetsmetod var att utföra ett omfattande arbete för försäljning och därför ansåg det angeläget att undvika att provision inte utbetalades bara för att säljaren ej fullföljde försäljningen. Enligt HD var det naturligt att kräva att det med hänsyn till omständigheterna framstod som sannolikt att försäljning skulle ha kommit till stånd och att en relativt hög grad av sannolikhet skulle krävas eller med andra ord att det inte förelåg några allvarliga tvivel om att anbudet skulle ha lett till en försäljning av fastigheten om säljaren inte återkallat uppdraget.s. 609