Stycket

8.Svea hovrätt konstaterade att gärningsmannen hade begått gärningarna under påverkan av den allvarliga störning som han då led av men att han vid den rättspsykiatriska undersökningen inte led av någon allvarlig psykisk störning. Förutsättningar för att döma till påföljd saknades således, varför gärningsmannen förklarades vara fri från påföljd. Målet stannade i Svea hovrätt och kan ge en inblick i hur underinstanserna ser på rättsläget för kortvariga psykostillstånd. Förutsättningarna i NJA 1995 s. 48, NJA 2001 s. 899 och RH 2001: 38 var snarlika. Påföljderna i målen skiljde sig dock kraftigt åt — en fick livstid, en fick skyddstillsyn, en gick fri. Det synes som att det inte står helt klart hur bedömningen av kortvariga psykostillstånd skall göras. Faktum är att bestämmelserna i 30 kap. 6 § och 31 kap. 3 § BrB möjliggör att det i vissa situationer inte kan dömas ut en tillräckligt ingripande åtgärd ens för synnerligen allvarliga brott. Det skall än en gång poängteras, att fängelseförbudet i 30 kap. 6 § BrB är undantagslöst. Någon begränsning med avseende på brottets svårhet eller den psykiska störningens varaktighet har ej föreskrivits. Dagens lagstiftning kan bädda för orimliga konsekvenser och en fullt möjlig utgång i Flinkfallet hade således kunnat bli att M dömts till skyddstillsyn för sju mord och tre mordförsök.s. 364