Stycket

1.1. I rättsfallet NJA 2001 s. 755 hade Grums kommun krävts på skadestånd av en elev som efter mobbning av skolkamrater hade drabbats av personskada, bestående i såväl fysiska som psykiska besvär. Mobbningen hade ägt rum utanför undervisningen när eleven, en flicka på högstadiet, hade vistats i skolan på grund av skolplikten. Flickan (J.R.) gjorde gällande att skolans åtgärder mot mobbning hade varit otillräckliga. Av utredningen framgick emellertid att hon inte velat berätta om mobbningen för skolans representanter; varken klassföreståndare eller kurator hade lyckats få henne att tala om denna. J.R.:s tystnad blev ödesdiger för henne. HD fann att skadan visserligen hade orsakats vid myndighetsutövning, men ogillade talan på den grunden att skolan hade gjort vad som rimligen kunnat begäras för att förhindra mobbningen. I domskälens två sista stycken anfördes: ”Det är i och för sig naturligt att den som drabbas av mobbning i skolan reagerar med att tiga. I en sådan situation ställs de personer som vill ingripa och hjälpa inför stora problem. Detta synes ha varit fallet när det gäller J.R. Trots att, enligt vad som framgår av utredningen, skolpersonalen gjorde allvarliga försök att få reda på vad som pågick, gick det inte — bortsett från några händelser i klassen under vårterminen 1993 — att få fram uppgifter om vad som hände och som orsakade J.R:s fysiska och psykiska symptom.s. 345