Stycket

24.Emellertid var GD även i denna del obeveklig. Den av G proponerade tolkningen av art. 21 befanns vara uppenbart oförenlig med konventionens ordalydelse, struktur och syfte. Härvid framhölls först att konventionen inte innehåller något stadgande som innebär att dess bestämmelser, särskilt art. 21, skulle upphöra att vara tillämpliga på grund av handläggningstidens längd vid domstolarna i den berörda konventionsstaten. Vidare erinrade GD om att konventionen bygger på principen att konventionsstaterna har ömsesidigt förtroende för varandras rättssystem och rättsliga institutioner samt att det också är detta förtroende som gör det möjligt för konventionsstaterna att avstå från sina interna bestämmelser om erkännande och verkställighet av utländska domar till förmån för ett förenklat förfarande för erkännande och verkställighet. Slutligen stod det fast att konventionen är avsedd att främja rättssäkerheten genom att ge parterna möjlighet att på förhand med tillräcklig säkerhet avgöra vilken domstol som är behörig. 5. Erkännande och verkställighet av domar m.m. Till exekvaturförfarandet hänför sig ett beslut av svenska HD i NJA 2003 s. 666. Det gällde en av tysk domstol meddelad förlikning. En av parterna (S-K) ansökte vid Svea hovrätt om att förlikningen skulle förklaras verkställbar i Sverige enligt Brysselkonventionen. Hon yrkade samtidigt att hon skulle beviljas rättshjälp enligt art. 44 i konventionen. Sistnämnda yrkande avslogs av hovrätten med motiveringen att S-K inte hade behov av juridiskt biträde utöver den rådgivning som kan lämnas enligt 4 § rättshjälpslagen (1996:1619). Det beslutet meddelade hovrätten i en sammansättning med tre lagfarna ledamöter. Hovrätten angav att beslutet skulle överklagas till HD och att prövningstillstånd därvid skulle krävas.s. 237