1.Det finns därför anledning att först kortfattat redogöra för de allmänna rättsprinciper som typiskt sett är relevanta i upphandlingsförfaranden. Därefter beskrivs de allmänna rättsprinciper av förvaltningsrättslig natur som är tillämpliga vid alla administrativa förfaranden inom EU och därmed också i nationella upphandlingsmål. Avslutningsvis diskuteras i vilken mån medlemsstaterna är skyldiga att iaktta EU:s allmänna rättsprinciper och huruvida vissa principer kan vara tillämpliga även utanför tillämpningsområdet för upphandlingsdirektiven. 4.1 Allmänna upphandlingsrättsprinciper inom EG-rätten Enligt artikel 89.1 i budgetförordningen skall alla kontrakt som helt eller delvis finansieras genom gemenskapens budget omfattas av principerna om insyn och öppenhet, proportionalitet, likabehandling och ickediskriminering.s. 206
2.De nya upphandlingsdirektiven innehåller en motsvarande bestämmelse som uttryckligen anger att upphandlande enheter skall behandla ekonomiska aktörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt och förfara på ett öppet sätt.s. 207
3.I den allmänna debatten i Sverige har det framför allt riktats kritik mot att Regeringsrätten i sina motiv inte hänför sig till EG:s upphandlingsrättsprinciper. Debatten har framför allt koncentrerats till frågan om det är dags att slopa principen om affärsmässighet i 1 kap. 4 § LOU.s. 207
4.Mot denna bakgrund har den svenska regeringen tillsatt en utredare, som skall överväga om huvudregeln om affärsmässighet i LOU bör ändras eller ersättas av en ny bestämmelse. Utgångspunkten för utredningen är att det skall vara möjligt att ta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid tilldelning av kontrakt i enlighet med vad som anges i de nya direktiven. Regeringen har dock tidigare ställt sig avvisande till att uttryckligen nämna principerna om insyn och öppenhet, proportionalitet, likabehandling och icke-diskriminering såsom vägledande för upphandlingsförfaranden inom ramen för LOU. 4.1.1 Likabehandlingsprincipen och kraven på opartiskhet och förutsebarhet Likabehandlingsprincipen har utvecklats mot bakgrund av flera mer specifika diskrimineringsförbud i EG-fördraget, såsom det allmänna icke-diskrimineringsförbudet på grund av nationalitet, förbudet mot inskränkningar i de fyra friheterna (varor, personer, tjänster och kapital), förbudet mot fiskal diskriminering (indirekta skatter), förbudet mot könsdiskriminering samt slutligen diskrimineringsförbudet inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Principen innebär i korthet att lika fall skall behandlas lika och olika fall olika, om det inte finns objektivt godtagbara skäl för särbehandling. Likabehandlingsprincipen är mycket framträdande inom ramen för upphandlingsförfaranden. Att alla anbudsgivare skall behandlas lika utgör enligt EG-domstolen en grundsten i upphandlingsdirektiven. Detta innebär att anbudsgivarna skall behandlas lika både när de utarbetar sina anbud och när anbuden prövas av den upphandlande enheten. I målet ADT Projekt mot kommissionen underströk följaktligen förstainstansrätten att kommissionen är skyldig att under varje del av ett upphandlingsförfarande säkerställa likabehandling och följaktligen även lika möjligheter för alla anbudsgivare.s. 207
5.Kommissionen har i sitt tolkningsmeddelande om koncessioner angivit en rad skyldigheter som upphandlande enheter bör iaktta mot bakgrund av likabehandlingsprincipen. Presumtiva koncessionshavare måste enligt kommissionen väl känna till spelreglerna, vilka i sin tur skall tillämpas lika för alla. Respekten för likabehandling kräver vidare att samtliga anbud är förenliga med bestämmelserna i kontraktshandlingarna för att möjliggöra en objektiv jämförelse mellan de anbud som lämnats. Projekt får heller inte förändras under förfarandets gång på ett sådant sätt att de avviker från de krav som ställts i början av förfarandet. Likabehandlingsprincipen innebär sålunda enligt kommissionen upprätthållandet av höga krav på objektivitet och förutsebarhet i urvalsprocessen. Kommissionens extensiva tolkning av likabehandlingsprincipen kan kritiseras. De krav som kommissionen menar följer av likabehandlingsprincipen är dock hur som helst bindande för EU:s institutioner och medlemsstater, eftersom de kan anses följa av andra allmänna rättsprinciper. 4.1.2 Principen om insyn och öppenhet Från likabehandlingsprincipen har EG-domstolen härlett en skyldighet att lämna insyn, så att det kan kontrolleras att likabehandlingsprincipen iakttas. Denna skyldighet att lämna insyn syftar till att garantera varje potentiell anbudsgivare att upphandlingen kringgärdas av sådan offentlighet att marknaden i fråga är öppen för konkurrens och att det går att kontrollera att upphandlingsförfarandena är opartiska.s. 208
6.I doktrinen har påpekats att principens tillämpning på upphandlingsområdet inte skall sammanblandas med den allmänna princip om handlingsoffentlighet som numera kan utläsas av gemenskapsdomstolarnas rättspraxis och artikel 255 EG. 4.1.3 Proportionalitetsprincipen Proportionalitetsprincipen fyller flera funktioner i EG-rätten. Enligt artikel 5 EG anvisar den hur gemenskapen skall utnyttja sin kompetens i förhållande till medlemsstaterna. I sin mer klassiska användning innebär den att offentliga ingrepp inte får gå längre än vad som verkligen behövs för att uppfylla det bakomliggande syftet. Proportionalitetsprincipen är slutligen vägledande inom EG-rätten när en avvägning skall göras mellan intresset av fri rörlighet och nationella skyddsvärda hänsyn, såsom miljö, arbetsmiljö och allmän hälsa.s. 209
7.I det ovan nämnda tolkningsmeddelandet om koncessioner har kommissionen uttalat att det följer av proportionalitetsprincipen att koncessionsgivaren (eller upphandlande enhet) har frihet att utforma ändamålet för koncessionen, särskilt prestanda och tekniska specifikationer, så länge dessa är nödvändiga och lämpliga. Myndigheten får t.ex. inte kräva teknisk kapacitet eller förmåga eller finansiell kapacitet av anbudsgivarna utöver det som står i proportion till ändamålet för koncessionen. Proportionalitetsprincipen kräver också enligt kommissionen att konkurrens måste förenas med finansiell stabilitet; koncessionsavtalets löptid måste därför fastställas på ett sådant sätt att det inte inskränker eller begränsar den fria konkurrensen mer än vad som är nödvändigt för att investeringen skall amorteras och säkra en rimlig avkastning på det investerade kapitalet samtidigt som risken förenad med nyttjanderätten skall bäras av koncessionshavaren.s. 209
8.Proportionalitetsprincipen innebär således att kraven på anbudsgivarna måste vara rimliga och inte onödigt långtgående. Den kan emellertid även begränsa den upphandlande enhetens handlingsfrihet under själva upphandlingsförfarandet. I målet Tideland Signal mot kommissionen påpekade förstainstansrätten att proportionalitetsprincipen kräver att gemenskapsinstitutionernas rättsakter inte går utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de mål som eftersträvas. När det finns flera ändamålsenliga åtgärder skall den åtgärd väljas som är minst betungande.s. 210
9.I det aktuella målet fann rätten att den upphandlande enheten hade att välja mellan att förkasta ett anbud eller begära förtydliganden av företaget Tideland Signal. Mot bakgrund av omständigheterna i målet ansåg förstainstansrätten att det stred mot proportionalitetsprincipen att förkasta anbudet. Kommissionens beslut blev bl.a. av detta skäl ogiltigförklarat. 4.1.4 Principen om ömsesidigt erkännande Principen om ömsesidigt erkännande har utformats i EG-domstolens rättspraxis och innebär att en medlemsstat skall godta varor och tjänster från ekonomiska aktörer i andra EU-länder om produkterna är jämförbara med inhemska produkter som är godkända i staten i fråga.Principen innebär att upphandlande enheter måste godta alla tekniska specifikationer, kontroller, bevis, intyg och liknande från en annan medlemsstat om de kan anses likvärdiga med de inhemska motsvarigheterna. 4.1.5 Effektivitetsprincipen Slutligen bör effektivitetsprincipen omnämnas. Principen innebär att allmänna krav ställs på genomförandet av EG-rätten på nationell nivå. Effektivitetsprincipen syftar till samma resultat som principerna om direkt effekt och företräde, nämligen att EG-rätten skall få full verkan på nationell nivå. Mot bakgrund av denna princip har det ställts krav på innehållet i den process- och förvaltningsrätt som kringgärdar tilllämpningen av materiella EG-rättsliga bestämmelser i medlemsstaterna. EG-domstolen har sålunda uttalat att det i princip är nationella processuella regler som är tillämpliga när EG-rätten tillämpas på nationell nivå. Dock gäller att medlemsstaterna inte får införa särskilda, mer ofördelaktiga processuella regler, som bara tillämpas på EGrättsliga krav. De nationella reglerna får inte heller vara sådana att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt för enskilda att tillvarata de rättigheter som följer av gemenskapsrätten. Effektivitetsprincipen utgör en viktig tolkningskälla när EG-rätten tillämpas på nationell nivå, inte minst vid tillämpning av rättsmedelsdirektiven på upphandlingsområdet. Principen har som framgått främst betydelse i situationer då EG-rätt och nationell rätt tillämpas samtidigt. 4.2 Allmänna EG-rättsliga principer som är tillämpliga vid EUinstitutionernas upphandlingar 4.2.1 Principen om god förvaltning Principen om god förvaltning eller god förvaltningssed är en allmän gemenskapsrättslig princip som ställer krav på handläggningen under alla administrativa förfaranden inom EU. Principen utgör inte i sig någon specifik processuell skyddsgaranti, men den kan ligga till grund för t.ex. ideellt skadestånd och utgör ofta stöd för tolkningen av mer konkreta principer och bestämmelser. I rättspraxis från senare år tycks den emellertid allt tydligare sammankopplas med myndighetens utredningsskyldighet.s. 210
10.Att principen om god förvaltning skall iakttas av de upphandlande enheterna under upphandlingsförfarandet har understrukits flera gånger i förstainstansrättens rättspraxis. Denna princip hade bland annat mycket stor betydelse i de båda målen AICS mot Europaparlamentet, som rörde huruvida taxibilar kunde användas som limousiner för transport av Europaparlamentets ledamöter vid en upphandling av limousintjänster. Förstainstansrätten ogiltigförklarade härvidlag Europaparlamentets beslut. 4.2.2 Principen om myndighetens utredningsskyldighet Principen om myndighetens utredningsskyldighet eller omsorgsprincipen uppställer krav på opartisk och grundlig handläggning. Den motverkar att schablonartade bedömningar görs och att förhastade beslut fattas av myndigheterna som riskerar att leda till en felaktig utgång i sak. Som redan antytts är utredningsskyldigheten ett mer konkret uttryck för principen om god förvaltning. Den innebär att upphandlande enheter måste försäkra sig om att de har tillräckligt med information för att kunna fatta korrekta beslut. I annat fall bör de själva inhämta ytterligare information, t.ex. genom att begära kompletterande uppgifter från anbudsgivarna. Principen om myndighetens utredningsskyldighet har visat sig vara ett mycket användbart verktyg i gemenskapsdomstolarnas legalitetskontroll. Kontrollen av att principen iakttas är processuell till sin natur, men innebär även en prövning i sak. En prövning av huruvida myndigheten har tagit hänsyn till de uppgifter som är nödvändiga för ett korrekt beslut förutsätter nämligen att domstolen i vart fall indirekt tar ställning till själva beslutet i materiellt hänseende.Principen är kanske det bästa exemplet på att en ingående prövning i sak ofta förkläds i processuella termer i förstainstansrättens rättsskipning. 4.2.3 Kravet på skyndsam handläggning och rimlig tidsfrist Kravet på att förfarandet inte får ta för lång tid följer av artikel 6 i Europakonventionen. Denna grundsats har ett klart samband med utredningsskyldigheten, eftersom en omsorgsfull utredning, förutom att vara opartisk, inte får ta för mycket tid i anspråk.Intresset av skyndsam handläggning och rimliga tidsfrister är av central betydelse i upphandlingsförfaranden och i synnerhet judiciella överprövningsförfaranden. Den praktiska nyttan av domstolsbeslut som kommer flera år efter att ett upphandlingskontrakt tilldelats en part på felaktiga grunder är naturligtvis inte särskilt stor. Det kontrakterade arbetet är då ofta slutfört och den part som fått sina rättigheter kränkta kan endast söka upprättelse genom en skadeståndstalan, vilket ofta är mycket svårt. 4.2.4 Principen om rättssäkerhet och berättigade förväntningar Principen om rättssäkerhet omfattar mer än kravet på förutsebarhet i lagstiftningen och i rättstillämpningen. Från detta begrepp har också principen om skydd för förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar härletts, samt det principiella förbudet mot retroaktiv lagstiftning och tillämpning.s. 211
11.Skyddet för de enskilda företagens rättssäkerhet är viktigt inom ramen för ett upphandlingsförfarande och kan ta sig olika uttryck. Störst betydelse har hittills principen om berättigade förväntningar haft. Ett exempel på tillämpningen av denna princip finns i det tidigare nämnda målet Embassy Limousines. Detta mål gällde, precis som de ovan nämnda målen AICS mot Europaparlamentet, en upphandling av limousintjänster avseende transport av Europaparlamentariker. Företaget Embassy Limousines gjorde gällande att parlamentet hade åsamkat det en skada genom att låta företaget tro att det skulle tilldelas ett upphandlingskontrakt för biltransporter av parlamentariker. Det kunde konstateras att parlamentet, genom en av sina tjänstemän, ringt upp Embassy för att meddela att företaget skulle få kontraktet, vilket sedan inte blev fallet.s. 213
12.Förstainstansrätten ansåg att Europaparlamentet hade gett företaget Embassy berättigade förväntningar genom att uppmuntra det till att vidta vissa förberedande åtgärder (vissa investeringar m.m.). Dessa förväntningar hade inte infriats och parlamentet hade därför gjort sig skyldigt till ett skadeståndsgrundande fel. Embassy fick ersättning för de kostnader som företaget hade kunnat styrka samt en mindre summa för den moraliska skada företaget lidit. 4.2.5 Principen om rätten till försvar Principen om rätten till försvar (fr. ”droits de la défence”) innefattar en samling processuella rättssäkerhetsgarantier som syftar till en rättvis rättegång, t ex rätten att inte dömas ohörd och rätt till aktinsyn. Den har särskilt stor betydelse inom konkurrensrätten, men har även tilllämpats på andra områden, däribland på upphandlingsområdet.s. 213
13.Att principen om rätten till försvar också skall tillämpas inom ramen för ett upphandlingsförfarande klarlade förstainstansrätten i målet New Europe Consulting och Brown mot kommissionen.s. 213
14.Bakgrunden var att kommissionen i ett faxmeddelande misskrediterat ett företag som erbjöd sina tjänster inom ramen för PHAREprogrammet avseende utbildningsinsatser och annat bistånd i bl.a. öst- och centraleuropeiska stater. I korthet gick meddelandet ut på att företaget inte var seriöst och inte uppfyllde sina betalningsskyldigheter. Det borde därför inte komma i fråga för uppdrag inom ramen för PHARE. Företaget ansåg sig dock orättvist anklagat och väckte en skadeståndstalan mot kommissionen vid förstainstansrätten.s. 213
15.Förstainstansrätten uttalade bl.a. att iakttagandet av rätten till försvar utgör en grundläggande gemenskapsrättslig princip i alla förfaranden som inleds mot en person och som kan leda till att en rättsakt antas som går denna person emot. Denna princip skall iakttas även i de fall då en reglering av förfarandet i fråga saknas och innebär ett krav på att den som ett beslut riktar sig till och vars intressen påverkas påtagligt, skall beredas tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt tillkännage sin ståndpunkt.s. 213
16.Förstainstansrätten menade att kommissionen hade åsidosatt principen om rätten till försvar, eftersom den inte inlett en undersökning och uppmanat företaget att yttra sig över de påtalade omständigheterna. Kommissionen ådömdes av bl.a. denna anledning att betala skadestånd till företaget. 4.2.6 Motiveringsskyldigheten EG-domstolen har också uppställt stränga krav i sin rättspraxis när det gäller motiveringen av individuella rättsakter. Följande krav måste vara tillgodosedda:s. 214
17.— den som en rättsakt riktar sig till skall kunna identifiera de sak-s. 214
18.omständigheter och motiv som rättsakten grundar sig på i tillräck-s. 214
19.lig utsträckning för att kunna tillvarata sina rättigheter; ochs. 214
20.— EG-domstolen och förstainstansrätten måste kunna utöva sins. 214
21.rättsliga kontroll över att rättsakten i fråga är antagen på legitimas. 214
22.grunder. Motiveringsskyldigheten har i upphandlingssammanhang bland annat berörts i det ovan nämnda målet Renco. Förstainstansrätten uttalade i detta mål att motiveringsskyldigheten innebär att anbudsgivare vars anbud inte antagits skall informeras om detta, vilket kan ske i ett enkelt meddelande utan angivande av skäl. Om dessa anbudsgivare sedan uttryckligen begär det skall de vidare informeras om utformningen av och de relativa fördelarna med det anbud som antagits, tillsammans med en uppgift om namnet på den som tilldelats kontraktet. Denna information skulle i det förevarande fallet lämnas inom 15 dagar från mottagandet av en skriftlig begäran därom. 4.2.7 Kravet på domstolskontroll och effektiva rättsmedel Kravet på domstolskontroll och effektiva rättsmedel är också en viktig princip inom upphandlingsområdet vilket illustreras av att det finns särskilda rättsmedelsdirektiv, som berörs närmare nedan. Domstolen uttalade i målet Johnston att kravet på domstolskontroll är ett uttryck för en allmän rättsprincip som ligger till grund för författningstraditioner som är gemensamma för medlemsstaterna. Denna princip har även kommit till uttryck i artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen och skall beaktas inom ramen för gemenskapsrätten. 4.3 Medlemsstaternas skyldigheter att iaktta allmänna rättsprinciper 4.3.1 Kravet på effektiv domstolskontroll i rättsmedelsdirektivet EG-domstolen har i sin dom i målet Hospital Ingenieure Krankenhaustechnikfunnit att kravet på en effektiv domstolskontroll i viss mån följer direkt av rättsmedelsdirektivet. Den konstaterade visserligen inledningsvis att rättsmedelsdirektivet inte uttryckligen definierar vilken omfattning medlemsstaternas prövningsförfarande skall ha. Domstolen underströk samtidigt att det nationella prövningsförfarandet måste överensstämma med direktivets syfte och att det måste säkerställas att verkan av direktivet inte begränsas. Medlemsstaterna måste följaktligen i enlighet med direktivets ingress inrätta adekvata prövningsförfaranden för fall där det hävdas att förfaranden vid offentlig upphandling är rättsstridiga.s. 214
23.Mot denna bakgrund fann domstolen att kravet på domstolsprövningens omfattning inte skall tolkas restriktivt och framhöll följande: ”Till och med i fall såsom det som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen, där den upphandlande myndigheten enligt tillämpliga nationella bestämmelser har ett vidsträckt utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om återkallelse av anbudsinfordran måste de nationella domstolarna följaktligen enligt direktiv 89/665 kunna pröva huruvida ett beslut att återkalla en anbudsinfordran är förenligt med de relevanta gemenskapsrättsliga reglerna.” Domstolen fann därför att varken ordalydelsen eller andemeningen i direktiv 89/665 ger medlemsstaterna möjlighet att begränsa prövningen av huruvida ett beslut att återkalla en anbudsinfordran är rättsenligt till att endast omfatta frågan huruvida detta beslut är av godtycklig art. Med andra ord kan en alltför begränsad domstolskontroll strida mot rättsmedelsdirektivet. Detta väcker frågan om Regeringsrättens avgörande i målet RÅ 2002 ref 50 (Migrationsverket) är förenligt med rättsmedelsdirektivet och med EG-domstolens praxis. 4.3.2 Medlemsstaternas skyldigheter att respektera allmänna rättsprinciper När LOU tillämpas är det i själva verket EG:s upphandlingsdirektiv som tillämpas via den svenska genomförandelagstiftningen. I detta fall följer av EG-rätten en skyldighet för de nationella domstolarna att tillförsäkra att EG-rätten får ett effektivt genomslag på nationell nivå, varvid allmänna EG-rättsliga principer skall iakttas.s. 215
24.Detta framgår tydligt av målet Heylens. I detta mål saknades överklagandemöjligheter i fransk rätt i ett fall då en belgisk fotbollstränare nekades rätten att utöva sitt yrke i Frankrike. Det fanns inte heller någon skyldighet att motivera avslagsbeslutet.s. 216
25.EG-domstolen framhöll att ett fritt tillträde till anställning är en grundläggande rättighet som enligt fördraget tillkommer varje enskild arbetstagare inom gemenskapen. Det är därför viktigt att det finns rättsmedel mot varje beslut av en nationell myndighet som innebär att denna rättighet inte beviljas, så att den enskildes rättigheter kan ges ett effektivt skydd. Domstolen anförde att rätten till en effektiv domstolskontroll utgjorde en allmän gemenskapsrättslig princip som härrör från de konstitutionella traditioner som är gemensamma för medlemsstaterna och som fastställs i artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen.s. 216
26.En sådan domstolskontroll förutsätter också att den domstol som prövar saken skall kunna kräva att den behöriga myndigheten redovisar sina skäl till beslutet (motiveringsskyldigheten) och att personen i fråga kan försvara denna rättighet under bästa möjliga villkor (rätten till försvar).s. 216
27.Målet visar att de allmänna principer som diskuterats ovan även är gällande inför nationella domstolar när de prövar mål som inbegriper EG-rättsliga spörsmål, det vill säga bl.a. i upphandlingsmål.s. 216
28.Reglerna i rättsmedelsdirektiven utgör alltså bara vissa anvisningar för hur de nationella prövningsförfarandena skall vara utformade. Upphandlande enheter och nationella domstolar måste därutöver iaktta relevanta bestämmelser i EG-fördraget, liksom EU:s allmänna rättsprinciper, inbegripet den övergripande effektivitetsprincipen. 4.3.3 Allmänna rättsprinciper som är tillämpliga vid avtal som inte omfattas av upphandlingsdirektiven Det skall i detta sammanhang även uppmärksammas att vissa allmänna rättsprinciper kan vara tillämpliga även då upphandlingsdirektiven som sådana inte är tillämpliga. EG-domstolen har uttalat att trots att ett avtal inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 93/38, är upphandlande enheter som ingår sådana avtal ändå skyldiga att beakta fördragets grundläggande regler i allmänhet och principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet i synnerhet. Detta innebär också att den upphandlande enheten är skyldig att lämna insyn, så att den kan försäkra sig om att principen iakttas.s. 216
29.Med stöd av denna praxis hävdar kommissionen att principerna om likabehandling och insyn innebär positiva förpliktelser för medlemsstaterna, även utanför tillämpningsområdet för upphandlingsdirektiven. Såväl domstolens som kommissionens extensiva tolkning har dock blivit föremål för stark kritik i doktrinen. Denna kritik framstår emellertid som något överdriven och delvis missriktad.s. 217
30.Det förhållandet att upphandlingsdirektiven inte är tillämpliga medför inte med nödvändighet att den aktuella situationen faller utanför EG-fördragets tillämpningsområde. Så länge fördraget är tilllämpligt är upphandlande enheter och nationella domstolar skyldiga att iaktta relevanta fördragsbestämmelser och gemenskapsrättens allmänna rättsprinciper. När det gäller principen om likabehandling, har denna utvecklats i EG-domstolens rättspraxis till en grundläggande rättsprincip som kompletterar — och i vissa fall sträcker sig längre än — de mer speciella diskrimineringsförbuden i fördraget. Även om kommissionen har tolkat likabehandlingsprincipen alltför extensivt, har det föga relevans i praktiken. De skyldigheter som kommissionen menar följer därav kan hur som helst härledas ur andra rättsprinciper med anknytning till god förvaltning, rättssäkerhet, förutsebarhet och effektivitet.s. 217
31.Det har särskilt hävdats att allmänna upphandlingsprinciper såsom likabehandling och insyn skulle grunda sig på upphandlingsdirektiven och därmed inte kunna tillämpas utanför direktivens tillämpningsområden. Detta är enligt vår uppfattning en felaktig tolkning, eftersom bestämmelserna i upphandlingsdirektiven i detta avseende enbart ger uttryck för bakomliggande och överordnade allmänna rättsprinciper. Kommissionen har sålunda på goda grunder identifierat principerna om likabehandling, insyn, proportionalitet och ömsesidigt erkännande. Till denna uppräkning bör som framgått även läggas principerna om god förvaltning, myndighetens utredningsskyldighet, skyndsam handläggning, rimlig tidsfrist, rättssäkerhet, förutsebarhet, berättigade förväntningar, rätten till försvar, motiveringsskyldigheten, kravet på domstolskontroll och effektiva rättsmedel samt slutligen den övergripande effektivitetsprincipen.s. 217
32.En förutsättning är dock naturligtvis att det rör sig om en situation som omfattas av EG-rättens tillämpningsområde. Det måste alltså finnas någon anknytning till EG-rätten, även om denna anknytning enligt EG-domstolens rättspraxis inte behöver vara särskilt stark eller tydlig.s. 218