Stycket

4.Ett annat problem är det som uppkommer då en bolagsman i eget intresse bedrivit verksamhet, och fråga härefter uppkommer om denna skall eller inte skall hänföras till handelsbolagets verksamhetsområde. Denna fråga var aktuell i NJA 1989 s. 519. En av två bolagsmän hade ägnat sig åt varusmuggling och dömts till straff för denna. Frågan i målet gällde den andra bolagsmannens skyldighet att erlägga bolaget i anledning av varusmugglingen påförd mervärdeskatt. I sin dom uttalade Högsta domstolen såvitt nu är av intresse, att för frågan om handelsbolagets skattskyldighet får anses avgörande huruvida den för brott dömde bolagsmannen — oavsett om han överskred sin befogenhet — handlade på bolagets vägnar när han företog den mervärdesskattegrundande handlingen. Högsta domstolen skriver i sina domskäl att den aktuella verksamheten gick att inordna i den verksamhet som bolaget skulle bedriva, att den nu aktuella bolagsmannen deltagit i delar av denna verksamhet, och att den till straffansvar dömde bolagsmannen vid verksamheten utnyttjat en bil till vilken bolaget hade nyttjanderätten. Att den till straff dömde bolagsmannen velat vilseleda såväl staten som sin medbolagsman och att transaktionerna till följd härav inte upptagits i bolagets bokföring kunde enligt domstolen inte leda till annat bedömande än att den aktuella verksamheten skedde för bolagets räkning. — Ytterligare en fråga var aktuell i detta mål, nämligen om det var möjligt att jämka föreliggande betalningsskyldighet. I detta avseende förklarade HD att bolagsmäns solidariska ansvar för ett handelsbolags förpliktelser har sin grund i den speciella relation som råder mellan bolaget och bolagsmännen och att det kan sägas föreligga ett slags identitet mellan bolagets och bolagsmännens förpliktelser. Med denna utgångspunkt är det, säger HD, inte förenligt att bolagsmännens betalningsansvar mot tredje man för bolagets skuld skulle kunna jämkas.s. 58