Stycket

23.Ytterligare ett mål från Högsta domstolen från den nu aktuella tjuguårsperioden avser ABL 13 kap. 2 §. NJA 1993 s. 484 (Trancom) gällde frågan i vilken utsträckning styrelsen i ett aktiebolag varit berättigad att aktivera organisationskostnader, dvs. sådana kostnader som avser ”utgifter för teknisk hjälp, forsknings- och utvecklingsarbete, provdrift, marknadsundersökningar och liknande”. I sin dom framhåller HD att utgångspunkten är att tillgångarna i en kontrollbalansräkning skall värderas enligt vanliga regler men att det fanns särregler i 13 kap. 2 § tredje stycket som kunde ge högre värden. Det förhållandet att vanliga värderingsregler är tillämpliga har ansetts innebära att tillgångar och skulder skall värderas under antagandet att bolaget fortsätter sin verksamhet under obegränsad tid (företaget är med anda ord a going concern). Vid sin bedömning av de frågor som väckts i målet konstaterade HD att det stod klart att utvecklingskostnader bör kunna tas upp som tillgång i en kontrollbalansräkning även om bolagets likviditet är dålig. Men det finns å andra sidan anledning att iaktta försiktighet med att aktivera utvecklingskostnader inte bara i årsbokslut utan även vid upprättandet av kontrollbalansräkningar. Det kan inte, säger HD, anses utgöra god redovisningssed att ta upp utvecklingskostnader som en tillgång om det framstår som osannolikt att utvecklingsarbetet kommer att slutföras inom en något så när överskådlig tid. Detta innebär att det vid avgörandet av frågan om utvecklingskostnader skall få aktiveras trots allt inte går att helt bortse från vilken bolagets finansiella ställning är och vilka möjligheter detta har att, om likviditeten är dålig, skaffa nya resurser. Av betydelse blir bland annat om den tänkta produkten eller processen vid en objektiv bedömning framstår som kommersiellt gångbar.s. 38