Närliggande

11.NJA 1992 s. 691 gällde åter fråga om ansvar för svindleri i samband med att ett aktiebolags registrerade aktiekapital hade ökats genom en apportemission. Åtal väcktes på grund av att emissionsanmälan till PRV, vilken upptagit riktiga uppgifter om värdet på apportegendomen, ej åtföljts av en redogörelse för vissa finansiella transaktioner som föregått emissionen. Högsta domstolen konstaterade att vissa av reglerna om nyemission i ABL 4 kap. syftar till att tillförsäkra aktieägarna erforderligt informationsmaterial men att ingivandet av detta material till PRV inte utgör någon förutsättning för att registrering av kapitalökningen skall kunna ske. Enligt ABL 4 kap. 12 § gäller sålunda som förutsättning för registrering av en apportemission bl.a. att all apportegendom har tillförts bolaget, att egendomen inte har åsatts ett högre värde än det verkliga värdet för bolaget och att egendomen är eller kan antas bli till nytta för bolaget. Att dessa förutsättningar är uppfyllda kontrolleras genom att ett yttrande av en kvalificerad revisor inges i registreringsärendet. Regelsystemet avser alltså bland annat att skydda borgenärsintresset av att verkliga värden motsvarande kapitalökningen tillförts bolaget. Hur stort det totala egna kapitalet i bolaget blir efter nyemissionen ger registreringsuppgiften däremot inte något besked om. Den som vill få en överblick över bolagets ekonomiska situation måste skaffa sig ytterligare information genom exempelvis årsredovisningen, delårsrapporter osv. I det aktuella fallet hade det inte förelegat något registreringshinder — bolaget hade tillförts egendom motsvarande kapitalökningen. Frågan blir då, säger HD, om, trots att registreringshinder inte förelegat, emissionsanmälan likväl innefattat ett vilseledande genom att de finansiella transaktioner som föregått emissionen ej redovisats i registreringsärendet. HD framhåller att man har att utgå från att åtalet avser ett vilseledande genom information i en registreringsanmälan för vilken bestämda lagregler gäller. Det är alltså inte fråga om ett uppgiftslämnande i allmänhet, där utelämnande av viss information kan generellt sett vara i lika mån vilseledande som en positivt oriktig uppgift. Den lagreglerade uppgiftsskyldigheten enligt ABL 4 kap. 12 § får anses sätta ramen för vad som kan anses vara vilseledande. Har uppgiften till PRV varit korrekt enligt ABL 4 kap. 12 § kan något vilseledande inte föreligga.s. 27