Rättsfall

NJA 1992 s. 691

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 1992 s. 691

BibTeX

@misc{nja-1992-s-691,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1992 s. 691}},
  year         = {1992},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Carl Hemström · SvJT 2005 s. 18–81 · 1 ställe

NJA 1992 s. 691 gällde åter fråga om ansvar för svindleri i samband med att ett aktiebolags registrerade aktiekapital hade ökats genom en apportemission. Åtal väcktes på grund av att emissionsanmälan till PRV, vilken upptagit riktiga uppgifter om värdet på apportegendomen, ej åtföljts av en redogörelse för vissa finansiella transaktioner som föregått emissionen. Högsta domstolen konstaterade att vissa av reglerna om nyemission i ABL 4 kap. syftar till att tillförsäkra aktieägarna erforderligt informationsmaterial men att ingivandet av detta material till PRV inte utgör någon förutsättning för att registrering av kapitalökningen skall kunna ske. Enligt ABL 4 kap. 12 § gäller sålunda som förutsättning för registrering av en apportemission bl.a. att all apportegendom har tillförts bolaget, att egendomen inte har åsatts ett högre värde än det verkliga värdet för bolaget och att egendomen är eller kan antas bli till nytta för bolaget. Att dessa förutsättningar är uppfyllda kontrolleras genom att ett yttrande av en kvalificerad revisor inges i registreringsärendet. Regelsystemet avser alltså bland annat att skydda borgenärsintresset av att verkliga värden motsvarande kapitalökningen tillförts bolaget. Hur stort det totala egna kapitalet i bolaget blir efter nyemissionen ger registreringsuppgiften däremot inte något besked om. Den som vill få en överblick över bolagets ekonomiska situation måste skaffa sig ytterligare information genom exempelvis årsredovisningen, delårsrapporter osv. I det aktuella fallet hade det inte förelegat något registreringshinder — bolaget hade tillförts egendom motsvarande kapitalökningen. Frågan blir då, säger HD, om, trots att registreringshinder inte förelegat, emissionsanmälan likväl innefattat ett vilseledande genom att de finansiella transaktioner som föregått emissionen ej redovisats i registreringsärendet. HD framhåller att man har att utgå från att åtalet avser ett vilseledande genom information i en registreringsanmälan för vilken bestämda lagregler gäller. Det är alltså inte fråga om ett uppgiftslämnande i allmänhet, där utelämnande av viss information kan generellt sett vara i lika mån vilseledande som en positivt oriktig uppgift. Den lagreglerade uppgiftsskyldigheten enligt ABL 4 kap. 12 § får anses sätta ramen för vad som kan anses vara vilseledande. Har uppgiften till PRV varit korrekt enligt ABL 4 kap. 12 § kan något vilseledande inte föreligga.Av NJA 1981 s. 1117 framgår att styrelsekapitlets jävsregel i 1944 års · p. 11 · s. 27

Prospektansvaret - caveat emptor eller caveat venditor?1 hänvisning

Catarina af Sandeberg · 2001, s. 15–470 · 1 ställe

Ett fåtal svindlerimål i fråga om aktiemarknadsinformation har hittills förekommit i Sverige.[^1144] Det mest flagranta exemplet på vilseledande information i Sverige är Fermenta-fallet RH 1990:102, i vilket hovrätten fann att bolagets huvudägare uppsåtligen låtit offentliggöra oriktiga och vilseledande uppgifter i avsikt att påverka priset på aktierna i Fermenta AB. Huvudägaren åtalades på 13 punkter, varav åtta rörde svindleri, och dömdes till ansvar för bl a svindleri och bokföringsbrott.[^1145] Fermenta AB var noterat vid Stockholms fondbörs från sommaren 1984 till januari 1987 då beslut om avregistrering fattades av Börsstyrelsen. Bolaget offentliggjorde en rad vilseledande och oriktiga uppgifter rörande bolagets verksamhet, och hovrätten menade att priset på aktierna utan tvekan påverkats av de oriktiga och vilseledande uppgifterna. Fermentas kursutveckling var under en period närmast hisnande. Bolagets ledning offentliggjorde i prospekt avsett för den engelska marknaden, i pressreleaser och i ekonomisk rapportering uppgifter om bolaget som i efterhand visades vara uppsåtligt oriktiga. Hovrätten fann att den uppvisade vinsten, liksom offentliggjorda prognoser samt i övrigt vilseledande uppgifter haft en avgörande betydelse för kursutvecklingen. Beträffande kursutvecklingen visade utredningen bl a följande: Introduktionserbjudandet våren 1984 avsåg bundna B-aktier till en kurs av ca 21 kr per aktie.[^1146] Kursen steg sedan under 1984 och 1985 till drygt 200 kr för att i januari 1986 närma sig 300 kr per aktie. Efter avslöjandet av den s k doktorsbluffen[^1147] i februari 1986 sjönk aktien till ca 100 kr. Kursen varierade sedan inom intervallet 100-200 kr med en nedåtgående trend till slutet av år 1986, då företagets ekonomiska krissituation blev känd. Svindleristadgandet har i rättsfallet NJA 1992 s 691, Leasing Consult, emellertid tolkats relativt snävt. Ett aktiebolags registrerade aktiekapital hade ökats genom apportemission. Ansvar för svindleri yrkades för huvudägaren i ett aktiebolag. I registreringsanmälan till PRV hade huvudägaren underlåtit att redovisa vissa finansiella transaktioner som inneburit att egendom värd 40 miljoner kr genom emissionen tillförts bolaget i realiteten endast ökat bolagets tillgångar med 16 miljoner kronor. En revisor, som avgivit revisionsintyg om tillskott av apportegendomen, åtalades tillsammans med styrelsens ledamöter och VD för svindleri. HD ogillande åtalet med motiveringen att registreringsanmälan inte varit vilseledande i svindleristadgandets mening. En registreringsuppgift om en viss kapitalökning genom nyemission ger endast det beskedet att egendom motsvarande minst kapitalökningen har tillförts bolaget, inte en överblick över bolagets ekonomiska situation: ”Att hänföra det åtalade förfarandet under det åberopade straffstadgandet skulle innebära att man – med avsteg från legalitetsprincipen – skulle ge stadgandet en utvidgad tillämpning som inte kan komma ifråga.”[^1148] Huvudägaren dömdes till ansvar för skattebrott. I Invent-fallet RH 1997:82 fann hovrätten att den tilltalade i halvårsrapport och i delårsrapport lämnat sådana vilseledande uppgifter som avses i 9 kap 9 § andra stycket brottsbalken. Uppgifterna hade offentliggjorts genom att de lämnats till Patent- och registreringsverket. Hovrättens inställning var att den tilltalade med hänsyn till den centrala roll han haft i bolaget måste haft insikt om att uppgifterna var vilseledande.Svindleriansvaret i praxis · p. 1 · s. 418