Stycket

8.I AD 1984 Nr 3 var frågan om en ägare till ett aktiebolag som förhandlade om samgående med andra bolag till ett nytt aktiebolag, genom att underteckna ett utkast till anställningsavtal mellan det tilltänkta nya bolaget och en företagsledare i hans gamla bolag, ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt bl.a. grunderna för ABL 2 kap. 13 § när samgåendet inte blev av och arbetsgivaren inte tillämpade villkoren i avtalsutkastet på den gamla anställningen. AD förklarade att företagsledaren varit väl insatt i förhandlingarna om samgåendet och att han uppenbarligen haft klart för sig att avtalsutkastet inte skulle bli definitivt bindande förrän hela affären om samgåendet blivit klar och de tilltänkta kompanjonerna godkänt utkastet. Det fanns därmed inte utrymme för att ålägga aktiebolagets ägare och verkställande direktör skadeståndsskyldighet. 1.4 Låneförbudet Överträdelse av låneförbudet har i ett fall — NJA 1986 s. 56 — lett till straffansvar — se om detta nedan under rubriken Straff — medan i ett annat fall — NJA 1992 s. 717 (Parlamentet) — otillåtna lån medfört en ogiltighetssanktion — se om detta nedan under rubriken Låneförbudet i ABL 12 kap. 7 § — ogiltighet eller inte ogiltighet. I åter ett annat fall, RH 1987:89, har ett lån setts som förskott på lön. 1.5 Sanktionsfall 1.5.1 Straff Aktiebolagslagen innehåller endast ett straffstadgande, nämligen 19 kap. 1 § i vilket blott ett fåtal överträdelser av aktiebolagslagen straffbelagts. Om skälen till denna begränsning se min uppsats i Festskrift till Anders Agell, 1994. Endast ett par fall av överträdelser av sådana föreskrifter finns redovisade under den tjugoårsperiod som denna genomgång avser. Ett fall gäller överträdelse av det låneförbud som stadgas i ABL 12 kap. 7 §, nämligen NJA 1986 s. 56. En person som var ensam styrelseledamot och verkställande direktör i ett aktiebolag och som dessutom ägde 260 av de 1 000 aktierna i bolaget hade dels vid ett par tillfällen underlåtit att omgående tillföra bolaget betalningar om sammanlagt ca 520 000 som gjorts av ett par utomstående personer och dels vid ett par tillfällen av bolaget lånat sammanlagt 240 000 kronor. Högsta domstolen uttalade i sin dom att de viktiga intressen, som från både allmän och enskild synpunkt uppbar låneförbudet, genom dessa förfaranden hade så allvarligt åsidosatts att endast böter inte kunde komma i fråga som påföljd utan att det av allmänpreventiva skäl var påkallat med fängelsepåföljd. Straffet bestämdes till fängelse en månad.s. 25