Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- I AD 1984 Nr 3 var frågan om en ägare till ett aktiebolag som förhandlade om samgående med andra bolag till ett nytt aktiebolag, genom att underteckna ett utkast till anställningsavtal mellan det tilltänkta nya bolaget och en företagsledare i hans gamla bolag, ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt bl.a. grunderna för ABL 2 kap. 13 § när samgåendet inte blev av och arbetsgivaren inte tillämpade villkoren i avtalsutkastet på den gamla anställningen. AD förklarade att företagsledaren varit väl insatt i förhandlingarna om samgåendet och att han uppenbarligen haft klart för sig att avtalsutkastet inte skulle bli definitivt bindande förrän hela affären om samgåendet blivit klar och de tilltänkta kompanjonerna godkänt utkastet. Det fanns därmed inte utrymme för att ålägga aktiebolagets ägare och verkställande direktör skadeståndsskyldighet. 1.4 Låneförbudet Överträdelse av låneförbudet har i ett fall — NJA 1986 s. 56 — lett till straffansvar — se om detta nedan under rubriken Straff — medan i ett annat fall — NJA 1992 s. 717 (Parlamentet) — otillåtna lån medfört en ogiltighetssanktion — se om detta nedan under rubriken Låneförbudet i ABL 12 kap. 7 § — ogiltighet eller inte ogiltighet. I åter ett annat fall, RH 1987:89, har ett lån setts som förskott på lön. 1.5 Sanktionsfall 1.5.1 Straff Aktiebolagslagen innehåller endast ett straffstadgande, nämligen 19 kap. 1 § i vilket blott ett fåtal överträdelser av aktiebolagslagen straffbelagts. Om skälen till denna begränsning se min uppsats i Festskrift till Anders Agell, 1994. Endast ett par fall av överträdelser av sådana föreskrifter finns redovisade under den tjugoårsperiod som denna genomgång avser. Ett fall gäller överträdelse av det låneförbud som stadgas i ABL 12 kap. 7 §, nämligen NJA 1986 s. 56. En person som var ensam styrelseledamot och verkställande direktör i ett aktiebolag och som dessutom ägde 260 av de 1 000 aktierna i bolaget hade dels vid ett par tillfällen underlåtit att omgående tillföra bolaget betalningar om sammanlagt ca 520 000 som gjorts av ett par utomstående personer och dels vid ett par tillfällen av bolaget lånat sammanlagt 240 000 kronor. Högsta domstolen uttalade i sin dom att de viktiga intressen, som från både allmän och enskild synpunkt uppbar låneförbudet, genom dessa förfaranden hade så allvarligt åsidosatts att endast böter inte kunde komma i fråga som påföljd utan att det av allmänpreventiva skäl var påkallat med fängelsepåföljd. Straffet bestämdes till fängelse en månad.
- Till de här ovan upptagna avgörandena skall även fogas NJA 1993 s. 641 där HD förklarade att skiljeklausul i avtal om överlåtelse av ett aktiebolags rörelsetillgångar inte var bindande för konkursförvaltaren i samma bolags konkurs, när han förde talan mot avtalsparten om återbäring enligt ABL 12 kap. 5 § av olovlig vinstutdelning. 1.5.7 Låneförbudet i ABL 12 kap. 7 § — Ogiltighet eller inte ogiltighet Aktiebolagslagen innehåller inte något stadgande om att rättshandlingar som strider mot låneförbudet i ABL 12 kap. 7 § skall vara ogiltiga. I förarbetena till bestämmelsen har föredragande statsrådet uttalat att de skäl som uppbär detta förbud inte var av den art att ogiltighetsverkan borde anses inträda. I rättspraxis har inte desto mindre förekommit fall där otillåtna lånetransaktioner har förklarats ogiltiga. Så skedde i rättsfallet NJA 1992 s. 717 (Parlamentet). Det var här fråga om ett fall där parterna vid försäljningen av aktierna i ett bolag hade avtalat, att köpeskillingen för aktierna skulle ökas eller minskas sedan viss tillgång i bolaget sålts, och eventuell tilläggsköpeskilling skulle erläggas, inte av aktieköparen utan av det berörda bolaget direkt ur den för den aktuella tillgången erhållna köpesumman. Fråga var med andra ord om ett avtal som stred mot förbudet i ABL 12 kap. 7 § tredje och dåvarande femte styckena att aktiebolag inte får lämna penninglån eller ställa säkerhet i syfte att gäldenären skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern. HD anförde här som skäl för ogiltighetsverkan att låneförbudet åsidosatts under sådana förhållanden, att den till vars förmån den aktuella rättshandlingen företagits inte hade något befogat anspråk på att få åberopa rättshandlingen — i det aktuella fallet genom att någon som haft ett bestämmande inflytande över ett bolag medverkat i en överträdelse av låneförbudet till sin egen förmån. Frågan om utfästelsens infriande berör alltså inte någon tredje man, t.ex. en kreditgivande bank, som har anspråk på att få sin rätt skyddad. — Att säljaren av aktierna vid avtalstillfället inte förstått att utfästelsen stred mot låneförbudet inverkade inte på denna bedömning.