Stycket

4.Ett exempel på en sådan situation finns i rättsfallet NJA 1999 s. 102. Där prövade Högsta domstolen (HD) för första gången bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning i 4 kap. 4 a § brottsbalken i dess tidigare lydelse. Åtalet för grov kvinnofridskränkning avsåg tre olika gärningar. Till stöd för att rekvisitet att gärningarna skall ha varit ”ett led i en upprepad kränkning” var uppfyllt åberopade åklagaren tre tidigare gärningar som innebar kränkning av målsäganden. HD gjorde bedömningen att de tidigare gärningarna i och för sig låg utanför de gärningar för vilka den tilltalade skulle dömas; någon konflikt med principen om ne bis in idem ansågs inte föreligga. HD fann dock att de tidigare gärningarna kunde sägas bidra till att kvalificera de åtalade gärningarna. Sådana kvalificerande gärningar var nödvändiga för att ansvar för fridskränkningsbrottet skulle komma i ifråga enligt den tolkning som HD gjorde av straffbestämmelsen. Eftersom de tidigare gärningarna låg i tiden före straffbestämmelsens ikraftträdande kom HD fram till att de inte kunde beaktas på detta sätt. Resultatet blev att de åtalade gärningarna inte kunde rubriceras grov kvinnofridskränkning, utan fick bedömas var för sig.s. 1040