Domens rättskraft

1.Av förarbetena till 3 kap. 21 § 2 st. utsökningsbalken framgår att omständigheter som omfattas av domens rättskraft inte får beaktas inom ramen för verkställigheten. Det är således endast omständigheter som inträffat efter domen som kan utgöra annat förhållande och därmed hinder mot verkställighet. Det innebär att rättskraften avseende domen på betalningsskyldighet p.g.a. borgensåtagandet måste undersökas.s. 926

2.Enligt 17 kap. 11 § rättegångsbalken äger dom rättskraft, såvitt därigenom avgjorts den sak varom talan väckts. Rättskraften innebär att någon ny prövning av den sak som avgjorts genom domen inte får ske. Avgörande är således hur själva ”saken” definieras. Enligt Ekelöf är det rättsföljden som är kriteriet för sakens identitet. Det är fråga om samma sak när båda processerna avser samma rättsföljd eller rättsföljder som är alternativa och ekonomiskt likvärdiga. Utifrån denna definition har Kronofogdemyndigheten i vårt fall prövat den sak som redan varit föremål för prövning i domstolen dvs. borgensmannens betalningsskyldighet.s. 926

3.I och med att dom meddelats prekluderas de bakomliggande omständigheterna. Rättsläget mellan parterna bestäms därefter enbart av domen. I vårt fall innebär det att den bakomliggande grunden för betalning, borgensförbindelsen, efter domens avkunnande saknar betydelse. Det som härefter grundar betalningsskyldigheten för borgensmannen är domen. Ekelöf jämför detta med ett förlikningsavtal; två avtalsparter har blivit oense om hur ett avtal dem emellan skall tolkas. För att reglera de tvistiga frågorna ersätter de avtalet med ett förlikningsavtal. Detta avtal blir då relevant istället för det ursprungliga.s. 927

4.I enlighet med detta synsätt skulle Kronofogdemyndigheten inte beakta den bakomliggande borgensförbindelsen vid exekutionen. Det finns en rättskraftig dom som säger att borgensmannen skall betala fordran och det är det enda som är relevant i sammanhanget. Betalningsskyldigheten har redan varit föremål för rättslig prövning och skall således inte bedömas igen, utan Kronofogdemyndigheten skall endast tillse att betalning sker. Ett av syftena bakom rättskraften är att skapa trygghet och Borgenären skall, för det fall talan bifalls, kunna lita på domen och kunna agera utifrån vissheten att Borgensmannen inte kan få till stånd en ny prövning avseende samma sak.s. 927

5.Hur långt rättskraften sträcker sig kan inte besvaras enhetligt för alla situationer.s. 927

6.Att en dom prekluderar alla bakomliggande omständigheter, rättsfakta, som förelåg, och således hade kunnat åberopas, vid tiden för domstolsprövningen får emellertid anses utgöra huvudregeln. Omständigheter som inträffat efter domens avkunnande, s.k. factum superveniens, omfattas emellertid inte av dess rättskraft. Även om den aktuella saken redan tidigare prövats utgör inte den domen något hinder för att ny talan väcks med åberopande av en sådan efterföljande omständighet. I praxis har exempelvis en bifallen talan om nedsättning av köpeskilling p.g.a. fel i fastighet inte hindrat en ny prövning om ytterligare nedsättning p.g.a. nya fel som uppdagats efter domen. Den betydelse som tillkommer ett factum superveniens är beroende av vilka rättsfakta som åberopats i den föregående rättegången. Tidigare åberopade rättsfakta kan läggas till grund för en ny talan om dessa rättsfakta, kompletterade med ett factum superveniens, är omedelbart relevanta i förhållande till domen.s. 927

7.Hur är situationen i vårt fall? Omfattas Borgensmannens invändning om accessorisk preskription av borgensåtagandet av domens rättskraft eller är den accessoriska preskriptionen ett factum superveniens? Det råder ingen tvekan om att preskription av Huvudfordran har inträffat efter domen och att accessorisk preskription därmed inte kunde åberopas vid tidpunkten för domen på betalningsskyldigheten enligt borgensåtagandet. Mycket talar därför för att den accessoriska preskriptionen utgör ett factum superveniens.s. 928

8.Det som talar för att Borgensmannens invändning om accessorisk preskription ändå skall anses omfattas av domens rättskraft i vårt fall är att den accessoriska preskriptionen i sig grundar sig på omständigheter som förelåg före domen på betalningsskyldighet, dvs. borgensåtagandet. Borgen för huvudfordran var det som låg till grund för domen, dvs. betalningsskyldigheten, och borgensmannens invändning baseras på att denna huvudfordran numera är preskriberad. Enligt huvudregeln är de bakomliggande omständigheterna prekluderade och därmed betydelselösa. Domen är det som hädanefter grundar betalningsskyldigheten och inte borgen för huvudfordran. Eftersom accessorisk preskription hänför sig till den prekluderade omständligheten, borgensåtagandet, utgör invändningen om accessorisk preskription inte ett factum superveniens, trots att den inträffat efter utslaget. Den stora fördelen med denna bedömning är att trygghetssyftet bakom rättskraftsinstitutet uppfylls. Borgenären kan lita på att domen kommer att verkställas av Kronofogdemyndigheten i och med att han har fått rätt i domstol. Med denna tolkning av innebörden av ett factum superveniens såvitt avser accessorisk preskription har Kronofogdemyndigheten, i strid med 17 kap. 11 § rättegångsbalken, gjort en överprövning av domen.s. 928

9.Det som talar mot att den accessoriska preskriptionen skall omfattas av domens rättskraft är — förutom att den inträtt efter domen — att syftet bakom accessorisk preskription skulle undergrävas. Syftet med accessorisk preskription synes vara att skydda Huvudgäldenären från att tvingas betala (regress)anspråk för fordringar som har preskriberats gentemot Huvudgäldenären. Om inte fordran på Borgensmannen skulle preskriberas samtidigt med huvudfordran skulle Borgenären kunna vända sig mot Borgensmannen för att få betalt. I och med att Borgensmannen betalar får han en regressfordran på Huvudgäldenären som varit förvissad om att huvudfordran varit preskriberad. En preskriptionen av huvudfordran skulle därmed kunna kringgås, vilket accessorisk preskription förhindrar. Bestämmelsen om accessorisk preskription skulle således bli verkningslös om rättskraften hade ovanstående omfattning. Borgensmannen skulle inte nå framgång med sin invändning p.g.a. rättskraften, utan blir skyldig att betala och istället få en regressfordran på Huvudgäldenären, vilket skulle innebära att ett kringgående skett av preskriptionen. I vårt fall bör emellertid beaktas att huvudgäldenären upphört att existera genom konkurs, se nedan.s. 928

10.Förutom syftet bakom accessorisk preskription finns även andra argument som talar mot att rättskraften skulle begränsa en borgensmans möjligheter att åberopa accessorisk preskription som inträffat efter domen. Ponera att Huvudgäldenären betalar huvudfordran efter det att dom har avkunnats mot Borgensmannen, men innan verkställighet har skett. Är Borgensmannen p.g.a. domen förhindrad att nå framgång med en sådan invändning? Det som grundar Borgensmannens betalningsskyldighet är domen och inte det bakomliggande borgensåtagandet. Invändningen grundar sig på att huvudgäldenären uppfyllt sin förpliktelse och att hans borgensåtagande därmed har fallit. Enligt ovanstående resonemang avseende vad som utgör ett factum superveniens skulle en sådan invändning inte utgöra något factum superveniens och skulle således inte beaktas. Detta synes vara en orimlig konsekvens.s. 929

11.De nämnda konsekvenserna uppstår inte för det fall preskriptionen av huvudfordran skall anses utgöra ett factum superveniens. Preskriptionen inträffade efter domen och Borgensmannen hade således ingen möjlighet att åberopa denna omständighet i processen. Hade han kunnat göra det hade domen fått en annan utgång, nämligen att han inte skulle ansetts skyldig att betala fordran. Med en sådan bedömning uppstår heller ingen konflikt mellan rättskraftsinstitutet och syftet bakom accessorisk preskription. Det som däremot kan ifrågasättas är om trygghetssyftet bakom rättskraftsinstitutet uppfylls. Ett äldre avgörande av Högsta domstolen talar emellertid också för att preskriptionen av huvudfordran utgör ett factum superveniens. Borgenären hade erhållit en dom från underrätt som fastställde att borgensmannen var betalningsskyldig. Vid tidpunkten för verkställighet invände borgensmannen att huvudfordran preskriberats efter domen. Utmätning genomfördes, men upphävdes av underrätten p.g.a. preskriptionen. I HovR anförde borgenären att betalningsskyldigheten grundade sig på domen och inte enbart på den bakomliggande skuldförbindelsen. Hovrätten ansåg emellertid inte att det var något skäl för att ändra underrättens beslut att upphäva utmätningen. Högsta domstolen fastställde hovrättens dom. Avgörandet tyder således på att en doms rättskraft inte utgör något hinder för Borgensmannen att åberopa accessorisk preskription.s. 929

12.Sammanfattningsvis tyder det mesta på att domens rättskraft inte utgör hinder mot att åberopa en senare inträffad accessorisk preskription. Vilket i sin tur medför att Kronofogdemyndigheten inte skulle vara förhindrad att pröva preskriptionsfrågan av detta skäl.s. 929