Stycket

14.Det bör observeras att slopandet av förstärkningsorden ligger i linje med en annan lagändring som också skedde år 1994. Före ändringen gällde att straffminimum fick underskridas endast om detta var uppenbart påkallat. Med hänsyn till risken för tröskeleffekter tog lagstiftaren bort ordet uppenbart. Det räcker således att det är påkallat med hänsyn till brottets straffvärde för att lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet skall få ådömas. Fullständigheten kräver dock här att det nämns att Högsta domstolen i rättsfallet NJA 2000 s. 314 uttalat sig om tillämpningen av denna föreskrift. Utan stöd i lagstiftningens förarbeten, till vilka Högsta domstolen för övrigt underligt nog hänvisar, har Högsta domstolen i strid med intentionerna med ändringen uttalat att även om uppenbarhetsrekvisitet tagits bort det bör krävas starka skäl för att med stöd av förmildrande omständigheter underskrida föreskrivet straffminimum. 4 § Allmänt torde kunna sägas att tillämpningen av föreskriften i förevarande paragraf är ojämn. Mitt intryck är att domstolarna i Skåne och Blekinge sällan uttryckligen skärper ett fängelsestraff med hänvisning till tidigare brottslighet. I ett annat hovrättsområde, har det berättats för mig, är det emellertid inte alls sällsynt med en sådan återfallsskärpning. Högsta domstolen har i något fall, se NJA 1995 s. 35, resonerat kring betydelsen av tidigare brottslighet vid val av påföljd på ett sätt som antyder att återfallsskärpning kanske borde ske i större utsträckning än som jag uppfattar praxis i de sydligaste landskapen. Den restriktiva praxis som förefaller råda i vart fall här har dock goda skäl för sig och har föranlett en ändring i lagtexten. Denna, som finns i ett nytt andra stycke, innebär att straffskärpning av fängelsestraff och sluten ungdomsvård på grund av tidigare brottslighet skall få förekomma endast om särskilda skäl föreligger.s. 891