Stycket

17.Rättsläget kan alltså inte sägas vara särskilt klart vad gäller verkningarna av avtal som bundits till ett avtal om spel eller vad. De äldre fallen om spelskulder där försträckningen har dokumenterats i en växel kan förefalla hårda, men är helt konsekventa om den underliggande spelskulden skall betraktas som ogiltig. De senare fallen om uppdragsavtal förefaller i detta ljus som svårförenliga med huvudprincipens undantag om giltighet av spel som bedrivs med statligt tillstånd. Ett sätt att förena de olika ståndpunkterna vore att hänföra fallen till gruppen av avgöranden om skadeståndsskyldighet för väntjänster. Tolkade på detta sätt har varken NJA 1964 s. 80 eller NJA 1986 s. 402 särskilt mycket med regeln om spelskulders ogiltighet att skaffa. Mot en sådan tolkning av avgörandena talar att det då blir nödvändigt att tona ned betydelsen av vissa formuleringar i domskälen som tycks antyda att den omständigheten att det var fråga om ett avtal som anknöt till spel ändå påverkat målens utgång. 2.4 Återkrav av insatser eller prestationer Regeln att vinst inte kan utkrävas och att heller inte spelinsatser kan återkrävas kompletteras på så sätt att om skulden ändå betalas, så kan prestationen inte återkrävas. Regeln skulle kunna rättfärdigas med att domstolarna annars skulle bli tvungna att hantera spelskulder materiellt. Regelns ursprung är dock ett annat än dessa praktiska hänsyn och står att finna i den på romersk rätt grundade läran om misstagsbetalningar (condictio indebiti).s. 746