Närliggande

7.NJA 1992 s. 299 rör i grunden en kollision mellan förmånsrättsregler och regler om mervärdesskatt. Den fråga man måste ställa sig är om det verkligen står i strid med goda seder att genom en överflödig mervärdesskattebetalning tillskapa en fördel för mottagarens borgenärer. Nyligen har frågeställningen huruvida avtal som syftar till skatteundandragande står i strid med goda seder ytterligare belysts genom rättsfallet NJA 2002 s. 322. HD:s majoritet uttalar mycket tydligt att de principer som kom till uttryck i NJA 1992 s. 299 inte kunde tilllämpas i det aktuella fallet utan att de principer som uttryckts i NJA 1997 s. 93 borde användas och uttalade att frågan huruvida talan helt eller delvis skulle avvisas fick avgöras ”efter en analys av syftet med den lagstiftningen, behovet av en sådan påföljd för att sanktionera den och de olika konsekvenser som påföljden kan medföra”. Efter att ha angivit både skäl för och emot att avtal som syftar till skatteundandragande skall förvägras domstolsprövning konstaterar HD att svensk rätt intar en relativt liberal hållning vad gäller frågan om avtal som slutits i strid med lag och goda seder. HD:s majoritet beslutade på grund härav att frågan borde återförvisas till HovR:n för fortsatt behandling.s. 754