Stycket

16.Till dessa konstateranden av hovrätten måste dock fogas att i vart fall vidareförsäljning av inom EES-området lovligen överlåtna filmverk måste kunna ske i en transnationell trafik inom området. Sålunda fann Hovrätten för Västra Sverige i beslut 1994-09-26, Ö 1452/94, Parallellimporterade filmkassetter, att i England inköpta videokassetter hade inneburit konsumtion av den spridningsrätt som tillkommit den engelske upphovsmannen, varför import av kassetterna till Sverige inte innefattade något brott mot upphovsrätten. Då som nu uttryckte inte URL någon form av konsumtion av upphovsrätt till exemplar av filmverk, men enligt hovrätten fick det anses klarlagt att en tillämpning av upphovsrättslagen i förevarande mål skulle strida mot EES-avtalet (av vilket Sverige dåmera var bundet) och härvidlag utgöra en otillåten handelsbegränsning enligt EG-rätten. 5.I(cid:0)(cid:0)deell rätt 5.1N(cid:0)(cid:0)amnangivelse I fallet NJA 1993 s. 263, Uppsala stadshus, hade ett arkitektkontor inför en planerad ombyggnad fått om hand ritningar som utförts av andra arkitekter. Arkitektkontoret hade härvid från såväl s.k. relationsritningar som förslagsritningar avlägsnat ursprungliga stämplar med namnteckningar som angav upphovsmännen och hade i stället satt dit sin egen stämpel. Högsta domstolen konstaterar att byggnadsritningar regelmässigt innehåller upphovsmannabeteckningar. Arkitektkontorets förfarande stod därför i strid med 3 § 1 st. URL och dess krav på namnangivelse i enlighet med god sed. Högsta domstolen fäste varken avseende vid arkitektkontorets invändning att de ursprungliga upphovsmännen faktiskt fanns angivna på första sidan av ritningssamlingen eller att det inte hade varit korrekt att låta namnen eljest stå kvar i själva ritningarna, eftersom arkitektkontoret hade gjort vissa ändringar beträffande vilka det inte framgick vem som hade utfört dem.s. 175