Rättsfall
NJA 1993 s. 263
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1993 s. 263
BibTeX
@misc{nja-1993-s-263,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1993 s. 263}},
year = {1993},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
9 hänvisningar i 3 artiklar · 9 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis6 hänvisningar
- NJA 1993 s. 263, Uppsala stadshus. Underrätterna synes ha tagit för givet att Uppsala stadshus var ett byggnadsverk och att detta motiverade rättsskydd även för byggnadsritningar som avsåg stadshuset. Högsta domstolen fokuserade mer på rättsskyddet för byggnadsritningarna som sådana, troligen i deras egenskap av beskrivande framställningar, dvs. litterära verk. 2.4.2B(cid:0)(cid:0)rukskonst Inom brukskonsten ter sig i många fall fastställandet av verkshöjd och originalitet särskilt komplicerat, eftersom formgivningen ofta relaterar till funktionella behov, produktions- och utvecklingsförhållanden inom industrin och det formförråd som kan ha utvecklats under lång tid inom olika grenar av industriproduktion av bruksvaror. En annan men närbesläktad och likaledes komplicerad problematik rör frågan om vilket skyddsomfång som bör tillerkännas ett alster av brukskonst, närmast vilken mån av variation hos ett alsters formgivningstema som motiverar tal om ett nytt självständigt verk eller om något som eljest faller utom (eller inom) skyddsområdet för ett tidigare utfört brukskonstalster.
- Till dessa konstateranden av hovrätten måste dock fogas att i vart fall vidareförsäljning av inom EES-området lovligen överlåtna filmverk måste kunna ske i en transnationell trafik inom området. Sålunda fann Hovrätten för Västra Sverige i beslut 1994-09-26, Ö 1452/94, Parallellimporterade filmkassetter, att i England inköpta videokassetter hade inneburit konsumtion av den spridningsrätt som tillkommit den engelske upphovsmannen, varför import av kassetterna till Sverige inte innefattade något brott mot upphovsrätten. Då som nu uttryckte inte URL någon form av konsumtion av upphovsrätt till exemplar av filmverk, men enligt hovrätten fick det anses klarlagt att en tillämpning av upphovsrättslagen i förevarande mål skulle strida mot EES-avtalet (av vilket Sverige dåmera var bundet) och härvidlag utgöra en otillåten handelsbegränsning enligt EG-rätten. 5.I(cid:0)(cid:0)deell rätt 5.1N(cid:0)(cid:0)amnangivelse I fallet NJA 1993 s. 263, Uppsala stadshus, hade ett arkitektkontor inför en planerad ombyggnad fått om hand ritningar som utförts av andra arkitekter. Arkitektkontoret hade härvid från såväl s.k. relationsritningar som förslagsritningar avlägsnat ursprungliga stämplar med namnteckningar som angav upphovsmännen och hade i stället satt dit sin egen stämpel. Högsta domstolen konstaterar att byggnadsritningar regelmässigt innehåller upphovsmannabeteckningar. Arkitektkontorets förfarande stod därför i strid med 3 § 1 st. URL och dess krav på namnangivelse i enlighet med god sed. Högsta domstolen fäste varken avseende vid arkitektkontorets invändning att de ursprungliga upphovsmännen faktiskt fanns angivna på första sidan av ritningssamlingen eller att det inte hade varit korrekt att låta namnen eljest stå kvar i själva ritningarna, eftersom arkitektkontoret hade gjort vissa ändringar beträffande vilka det inte framgick vem som hade utfört dem.
- I NJA 1996 s. 354, Stadens löjtnant, fick de principer som i vart fall antyds i det ovan angivna fallet NJA 1993 s. 263 ett mer distinkt uttryck. Inför Högsta domstolen var frågan huruvida skyldighet skulle anses föreligga för Sveriges Television att i en TV-utsändning namnge upphovsmannen (Torgny B) till ett musikstycke som framfördes av en ensemble i programmet Kulturjournalen. Programmet innehöll korta reportage från olika kulturscener och under ett knappt sju minuter långt inslag om Riksteaterns uppsättning av en pjäs om Gustav Fröding framfördes Frödings text ”Stadens löjtnant” i tonsättning av Torgny B, vilken således inte namngavs vid detta tillfälle. I programmets avannonsering angavs däremot ett stort antal namn på andra personer som haft olika funktioner under programmets tillkomst och sändning. (I underrätterna prövades flera fall av underlåten namnangivelse i en rad TV-program).