Stycket

45.NJA 2002 s. 178, EMI v. Drängarna. I överrätterna gjordes klara uttalanden om bevisfrågor i fall av påtaglig likhet mellan en förlaga och påstådd efterbildning. Svea Hovrätt, dom 2001-02-02, Mål nr T 1418-99, framhöll sålunda till frågan om en senare tillkommen melodi, kallad melodi 2, var en efterbildning av en tidigare komponerad melodi, kallad melodi 1, under påpekande att melodislingorna var påfallande lika, ”i det närmaste identiska”, att presumtionen för att melodi 2 är en efterbildning av melodi 1 är särskilt stark. Med hänvisning till NJA 1994 s. 74 måste det därför, framhåller hovrätten, krävas bevisning av påtaglig styrka för att bryta denna presumtion. Svea Hovrätt fann också att just inget talade för att Oxdansen framstod som inspirationskälla — de faktiska olikheterna var för stora. Regatta ”har inte gjort sannolikt att melodi 2 skulle ha kunnat skapas självständigt och oberoende av melodi 1”. Vid prövningen av saken i Högsta domstolen konstaterar domstolen följande: ”Vid en så påfallande likhet som kan konstateras föreligga mellan de båda melodierna måste ställas höga krav på den bevisning som skall styrka, att fråga är om ett oberoende dubbelskapande. Vad (svaranden) anfört beträffande tillkomsten av melodi 2 gör det, mot bakgrund av genomslaget på marknaden för melodi 1, inte sannolikt att melodi 2 skapats oberoende av melodi 1. Melodi 2 får därmed anses utgöra en efterbildning av melodi 1 och den kränker alltså EMI:s upphovsrätt till denna.” 3.2G(cid:0)(cid:0)ärningsmannaskap och straffansvar Frågan om vem ansvaret skall drabba vid intrång har prövats i åtskilliga fall, särskilt vid offentliga framföranden av musik. Såväl personer vilka enligt offentligrättsliga regler varit att anse som ansvariga anordnare som de personer som av någon anledning haft praktiska arrangemang om hand har kunnat fällas till ansvar för brott mot upphovsrätten. I fall av teknisk automation och dispositioner över digital utrustning har ibland krävts ett mått av konkret handlande.s. 166