Stycket

9.Stockholms tingsrätts dom 1997-05-28, Mål nr T 8-1135-96, STIM ./. TV3. Domstolen fann att utföranderättssällskapets beräkningsmodell för inkassering av ersättning för offentliga framföranden av musik i television kunde anses diskriminerande på sätt som strider mot 19 § konkurrenslagen. Marknadsdomstolen fastställde tingsrättens domslut som alltså hade avseende på en viss ersättningsmodell, MD 1998: 5. Jfr Marknadsdomstolens dom MD 1999:13, Bonus. Paraplyorganisationen BONUS, som verkar på basen av avtalslicensen i 13 § URL för reprografi i undervisningsverksamhet, befanns inte ha gjort sig skyldig till missbruk av dominerande ställning enligt 19 § konkurrenslagen genom att neka två mindre organisationer medlemskap. Ej heller förekom något missbruk från BONUS sida i fråga om ersättningar för utnyttjande av utanförstående rättighetshavares verk. 2.S(cid:0)(cid:0)kyddsobjekt samt originalitet och andra skyddsförutsättningar 2.1S(cid:0)(cid:0)amma skyddsförutsättningar för alla verkstyper? URL ger inga direkta anvisningar om skyddsförutsättningar för att de verkstyper som i en exemplifierande lista förekommer i 1 § URL skall kunna erhålla skydd. I domspraxis och med stöd av doktrin och lagmotiv har man dock sedan länge utgått från begreppet verkshöjd som en sammanfattande norm för att en litterär eller konstnärlig prestation skall vara kvalificerad för rättsskydd, närmast genom att uppvisa ett visst mått av självständighet och individuell särprägel. Detta begrepp har sedermera ansetts kunna uttryckas med termen originalitet; se NJA 2002 s. 178, EMI v. Drängarna. I sistnämnda fall, liksom i flera andra under senare år, har Högsta domstolen i nära anslutning till lagmotiven påpekat att bl.a. sådana fenomen som prestationens kvalitet, kvantitet, stil eller manér saknar betydelse för bedömning av originaliteten; jfr NJA 1998 s. 563, Modulritningar, där Högsta domstolen fann anledning framhålla att de tekniska lösningar som avspeglade sig i vissa ritningar som avsåg byggmoduler föll utanför det upphovsrättsliga skyddet. I fallet EMI v. Drängarna har Högsta domstolen också påpekat att de upphovsrättsliga reglerna är desamma för såväl tonkonsten som för skriftverk och bildkonst, dvs. att originaliteten skall i princip prövas på likartat sätt oavsett verkstyp. Beträffande kvantitativa kriterias principiella irrelevans i sammanhanget nämner domstolen att inom musikområdet, liksom inom andra områden, måste skydd anses kunna föreligga inte endast för verk av betydande omfång utan även för ”ett fåtal toner vilkas sammanförande givit ett tillräckligt originellt resultat”, således ”i likhet med t.ex. personligt utformade titlar.”s. 150