Stycket

7.Till detta kan fogas, såsom underströks av Högsta domstolen i NJA 1998 s. 838, Mein Kampf, att riksdagen har tagit ställning till förhållandet mellan upphovsrätt och tryckfrihet. Lagutskottet har sålunda uttalat att upphovsrättslagen i sin gällande utformning fick anses innefatta en lämplig avvägning mellan upphovsmännens intressen och intresset av en fri opinionsbildning. Utskottet avstyrkte därför vissa motioner som i anslutning till domstolarnas beslut i Manifestmålet ville snäva in upphovsrätten till förmån för ett förment yttrandefrihetsintresse, varpå riksdagen avslog motionerna. Emellertid påpekade domstolen att rättsläget i viss mån kunde ha ändrats genom inkorporeringen i svensk rätt av Europakonventionen om mänskliga rättigheter. I konventionens artikel 10 tillerkänns envar rätt till yttrandefrihet, som emellertid får underkastas sådana inskränkningar eller straffpåföljder som är angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn bl.a. till annans rättigheter. Lagstöd kan härigenom finnas för att i vissa situationer tillerkänna yttrandefrihetsintresset försteg framför skyddet för upphovsrätten och då fria från ansvar för upphovsrättsintrång. Men inte ens ett något ökat utrymme för yttrandefrihetsintressen kunde motivera att utgivningen av Mein Kampf fick ske utan rättsinnehavarnas medgivande, om än svårigheter förelåg att få tag i exemplar av detta verk av historiskt intresse. 1.3.U(cid:0)(cid:0)pphovsrätten och konkurrensrätten Organisationen SAMI, de utövande konstnärernas företrädare i Sverige, krävde på grundval av 47 § URL ersättning för offentliga framföranden på hotell med tillämpning av vissa tariffer. Härvid erbjöds viss rabatt för hotell som var medlemmar av Sveriges Hotell- och restaurangföretagare, SHR. Ett hotell som ej var medlem av SHR hävdade att SAMI missbrukade sin dominerande ställning genom att utkräva en oskälig ersättning av utanförstående hotell. Svea hovrätt fann i dom 2002-03-11, Mål nr B 1184-00, Hotel du Nord, att SAMI visserligen intog en dominerande ställning, men att prissättningen inte innefattade missbruk av sådan ställning enligt 19 § 1 p konkurrenslagen. Den lägre tariffen för SHR-anslutna hotell var i och för sig skälig och dessutom motiverad av att SAMI blev kompenserad för de lägre intäkterna genom bl.a. minskade hanteringskostnader. Den av SAMI begärda tariffen för utanförstående hotell skulle i ljuset härav också anses som skälig. Högsta domstolen meddelade dom 2003-10-28.s. 149