Stycket

510.I NJA 1995 s. 478 ansågs pantsättning ha ägt rum av en andel i en bostadsrätt. Efter beslut om utmätning av andelen blev frågan till att börja med om SamägL var tillämplig vid samägande av en bostadsrätt, så att detta villkor för tillämpning av den så kallade indragningsregeln i 8 kap. 8 § UB var uppfyllt. Högsta domstolen anförde bland annat att bostadsrätten som förmögenhetstillgång var nära besläktad med äganderätten till en fastighet, och att egendom av sistnämnt slag uttryckligen omfattades av samäganderättslagen. Det för bostadsrätt karakteristiska rättsförhållandet mellan bostadsrättshavaren och bostadsrättsföreningen kunde visserligen ibland tänkas medföra svårigheter att fullt ut tillämpa samäganderättslagens principer på bostadsrättsförhållanden. I sina väsentliga delar borde samäganderättslagen likväl enligt Högsta domstolen anses analogt tillämplig på bostadsrätt. Däremot ansågs emellertid, efter utförligt resonemang om makars och sambors rättigheter i fråga om det gemensamma hemmet, att 8 kap. 8 § UB inte kunde tillämpas analogt vid utmätning av en andel i en bostadsrätt. I det aktuella fallet kunde hela bostadsrätten således inte säljas exekutivt. Utmätningsgäldenärens andel i denna fick därför anses ha ett så begränsat ekonomiskt värde att utmätning av andelen inte borde få ske. Utmätningen upphävdes.s. 949